Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 14. Friherre Carl Herman Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
page, hvartill drottningen ogerna lemnade sitt bifall, föregifvande, att
han ännu vore för ung, och att krigslifvets besvärligheter torde vid
hans år göra, att han snart ångrade sitt beslut; men som han
vidhöll sin föresats och fortfor med sin begäran, erhöll han omsider
afsked från hoftjensten, hvarjemte drottningen försåg honom med ett
rekommendationsbref till konung Carl XII.
Knappt 15 år gammal kom han således till armén och blef genast
på konungens befallning placerad på Karelska dragonregementet.
Sedan åtföljde han konungen på alla hans fälttåg, först såsom
underofficer, sedan såsom adjutant och kornett vid samma regemente,
samt slutligen såsom fänrik vid Lifgardet.
År 1702 den 9 juli bevistade han slaget vid Clissow mot
sachsarne, år 1703 den 21 april den svenska segern vid Pultusk, s. å.
belägringen af Thorn och 1704 den 17 aug. stormningen af Lemberg.
Vid det tillfälle, då en hop wallacker om natten den 4 sept.
sistnämnda år öfverraskade svenska lägret och bröto sig in i luckan
mellan Lifgardet och Upplands reg:te, var han bland dem af svenska
corpsen, som utan att få tid att kläda sig måste ut i blotta linnet.
Med värjan i handen förjagades nu dessa oväntade gäster, hvilka
också nödgades taga till flykten lika fort som de kommo.
År 1706 i januari åttöljde han konungen och armén på dess
svåra marsch till Lithauen, under hvilken hvilan, då den någon gång
blef oumbärlig, måste tagas under bar himmel på snön. Då armén
skulle öfver strömmar och kärr, och då isen ej var nog stark, måste
den betäckas med halm, på hvilken slogs vatten.
År 1708 deltog han i träffningen vid Grodno och den 4. juli s. å.
i fältslaget vid staden Holofzin, under hvilket han jemte flera
regementen under konungens eget anförande måste i full mundering
vada öfver en stor ström, der vattnet stod manskapet under armarne.
Den :29 derpå följande september bevistade han fältslagtningen vid
Liesna,1 hvilken började kl. 11 f.m. och icke slutade förr än sent på
aftonen, då mörkret åtskiljde de begge fiendtliga arméerna. När han
derpå i oktober s. å. gjorde den svåra marschen till Ukraina, delade
han med armén samma oblida öde att i trenne veckors tid till
lifsuppehälle icke erhålla annat än ruttna kålblad, kålstockar och dylik
1 Hur han kunde vara med Carl XII vid Holofzin och sedermera med
Lewenhaupt vid Liesna, är svårt att förklara; men möjligen var han en af de trenne
budbärare, som från Wichraån af konungen sändes till Lewenhaupt med order att
från Mohilew tåga till Severien.
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
