Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En indisk furste, som genom Dunant själf hörde talas
om hans verksamhet, kunde icke nog uttrycka sin
beundran därför. Den persiske gesandten i Paris åter svarade
Dunant, då denne bad honom meddela sin herre
konferensens beslut och bedja honom om hans underskrift under
konventionen, med följande tänkvärda ord: “jag tror att
min herre konungen långt hellre såge, att man bad honom
underteckna ett fördrag, genom hvilket alla Europas
regenter förbunde sig att aldrig mer föra krig“. Senare lofvade
dock shahen själf under ett sammanträffande med Dunant
i England att underteckna konventionen.
Såsom det gick i Frankrike, så gick det emellertid
äfven i de flesta andra af Europas länder. Föreningar, eller
s. k. nationalutskott bildade sig öfver allt under
regeringarnas beskydd och medverkan, och ehuru icke alla genast
antogo namnet “Röda korset“, har denna benämning
småningom blifvit allt mer och mer använd såsom den mest
betecknande benämningen för desamma. Dessa föreningar
äro dock icke sins emellan sammanbundna, såsom berodde
de af en gemensam förvaltning och utgjorde ett enda helt.
En dylik missuppfattning har uppkommit därigenom, att
de blifvit benämnda internationella, under det de i själfva
verket äro fullkomligt nationella, ehuru arbetande enligt
internationella och allmänt människovänliga grundsatser.
Den 6 juni 1864 riktade det schweiziska
förbundsrådet i en skrifvelse till alla ofvan nämnda stater en
inbjudning till en diplomatisk kongress, som den 8 augusti
samma år skulle samlas i Genève. Franska regeringens
rundskrifvelse, som kraftigt förordade inbjudningens
antagande, hvar daterad några dagar senare. Ett stort antal
regeringar sände äfven genast jakande svar, och af de
tjugofem inbjudna blefvo sexton officiellt representerade,
hvaribland Sverige och Norge af öfverste Staaff,
militärattaché vid beskickningen i Paris.
Konferensen sammanträdde också sju gånger under
dagarne mellan den 8—22 augusti. General Dufour, dess
ordförande, förklarade den med ett vältaligt och
varmhjärtadt tal för öppnad och påpekade, att det egentliga ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
