Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med bläck och sina kragar med krita, som fodra en hatt, som
blifvit alltför stor, med papper och som ej längre få kredit
på den usla restaurant de besöka, och som man om aftonen
förvägrar nyckeln till deras rum, därför att de icke betalt sin
hyra. Det för mig plågsammaste af allt var dock kanske det
att se mitt linne förfalla utan att vara i stånd att ersätta det.
med nytt. Tvenne nätter efter hvarandra har jag äfven
en gång måst tillbringa ute i det fria därför att jag ej
längre förmådde betala för mitt anspråkslösa rum i ett af
Paris tarfligaste kvarter, där jag bott i trenne år. Då
tröttheten öfverväldigade mig måste jag för att få sofva
litet taga min tillflykt till en af de stora bangårdarnas
väntsalar, som lyckligtvis var öppen hela natten. Under dylika
omständigheter lärde jag verkligen beklaga de fattiga. Den,
som icke själf vet hvad nöd är, gör sig svårligen någon
föreställning därom. Jag måste utstå lidanden, som
förekommo mig värre, ju längre de varade, och jag blef ganska
olycklig till följd af omständigheter och förhållanden som
gjorde, att jag af andra blef misskänd och alltför hårdt
bedömd. Jag hade nämligen. inlåtit mig på saker, dem en
stackars litteratör som jag alldeles icke förstod; jag blef
bedragen och måste lida följderna af min lättrogenhet och
oerfarenhet.“
“Bekymmer och grämelse“ tillägger Dunant i sina
anteckningar, “verka på människan som ett gift.“ Ett djupt
vemod kan också spåras i alla hans uttalanden från denna tid.
Angående sitt lifsarbete skrifver Dunant på ett ställe
med anledning af de varma lyckönskningar, han en gång
mottog af en älskvärd tysk furstinna: “Hennes loford gjorde
mig verkligen förlägen, ty jag hade alltid varit medveten
om, att jag endast varit ett verktyg i Guds hand. Sedan
denna osynliga hand fört mig till Solférino, tvingade den
mig liksom att skrifva därom, och sedermera nödgades jag
af den stora framgång, som kom min skrift till del, att gå
framåt på den väg, jag en gång beträdt. Hvad man än
må tänka därom, var detta icke alltid angenämt, men jag
hade den stora lyckan att finna goda medhjälpare, hvilka
från första stunden så fullkomligt ingingo i saken, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
