Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - II. Första frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det hedrar er, min unge vän! ... Således bara
femhundra riksdaler ... det där är ju en bagatell.»
»Ja pappa, bara en bagatell», instämde dottern; »alla
som känna Rudolf säga, att det inte finns någon så
ordentlig och hushållsaktig som han.»
»Hur stor inkomst om året tror ni er kunna påräkna
under er extraordinarietid?» fortfor grosshandlaren.
»Omkring fyrahundra riksdaler banko», svarade
notarien.
»Fyrahundra riksdaler banko», upprepade
grosshandlaren; »det är minsann inte så litet för en extraordinarie.»
»Nej, det är visst inte litet, goda pappa!» medgav
flickan.
»Men hur mycket anser sig herr notarien behöva om
året för att kunna leva gift?» sporde Thereses
omtänksamme fader.
»Tusen riksdaler berörde mynt», menade notarien; »det
är klart att jag ämnar föra det mest indragna
levnadssätt.»
»Ack, vi behöva ju så litet», försäkrade älskarinnan.
»Bara tusen?» förvånade sig grosshandlaren. »Det
räcker omöjligt ... åtminstone få vi ta till allraminst
tolvhundra.»
»Med tolvhundra kan man leva bekvämt», bedyrade
älskaren.
»Nå, när tror ni er kunna få en däremot svarande lön?»
frågade återigen grosshandlaren.
»I lyckligaste fall kan jag bli assessor om fem år, och
då har jag denna lön», genmälde notarien.
»Men i olyckligaste?»
»Kan det dröja i tio, ja till och med ännu längre»,
erkände den uppriktige extraordinarien.
»Ack, min Gud! Klockan är redan tolv och jag har
ännu inte varit på kontoret!» ropade grosshandlaren, i
det han med blicken på sitt ur reste sig från soffan.
»Men för tusan! Jag hade så när glömt att ge herr
notarien mitt svar», återtog grosshandlaren småleende.
»Så hör då, min herre! ... När ni fått den erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
