Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - II. Första frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lönen på tolv hundra riksdaler banko, var så god och
anmäl er hos mig, det vill säga i lyckligaste fall om fem
år, men i olyckligaste om tio eller ännu längre.»
Notarien, som även uppstigit, bleknade och sänkte sina
blickar mot mattan.
»Men, min Gud, pappa!» utropade flickan, fattande
under den djupaste ångest faderns hand; »jag har ju mitt
möderne och ...»
»Jaså, du vet att du har ett möderne, din toka!»
inföll grosshandlaren med ett hjärtligt skratt; »det är
följden av att ha en jurist till älskare.»
»Herr grosshandlare!» utbrast notarien med
återvunnen fasthet; »jag bedyrar vid min heder, att icke det
ringaste ord i dylikt ämne växlats mellan Therese och
mig.»
»Aha, din skälm!» yttrade fadern till sin dotter med
fortfarande munterhet; »du har redan kastat dig in i
affärslivet ... nå, så mycket bättre! ... Men vad mödernet
för övrigt anbelanger, så inser du väl, att en man i
notariens kläder är alltför hederlig eller stolt för att vilja
leva av sin hustrus tillgångar ... Ve mig, tror jag inte
nästan att jag har en bättre tanke om älskaren, än
älskarinnan själv.»
»Ja, om jag också skall vänta på Rudolf i tjugu år,
så ...»
»Du överdriver, min flicka! ... Tio år bara, på sin
högsta höjd femton, mitt barn!»
»Men det är ju en hel evighet!» utbrast likväl flickan
under tårar.
»Ack, du tror inte vad tiden går fort, när man är ung»,
tröstade fadern; »jag förmodar att notarien är god och
gör mig sällskap», tillade han, närmande sig dörren.
Notarien drog en djup suck, men tog sin hatt och följde
grosshandlaren.
»Trohet intill döden!» viskade Therese i Rudolfs öra.
»Döden eller dig!» viskade han i hennes.
Under det grosshandlaren och notarien gingo utför
trappan, sade den förre till den senare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
