Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - II. Första frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni finner väl att, efter vad som nu passerat, jag
hädanefter nödgas umbära ert besök, så ont det än gör mig.»
»Jag får då inte mer träffa Therese?»
»Jo gubevars! ... Men först efter den tid som bestämd
är.»
»Men att en och annan gång skriva till henne tillåtes
mig väl?»
»Skriftväxling! ... Hur kan sådant låta sig göra
mellan en ung man och en ung flicka, som inte äro förlovade
med varandra? ... Det där inser ni väl själv?»
»Ja, jag inser allt», genmälde den unge mannen med
ett dystert leende.
»Mjuka tjänare, herr notarie!» komplimenterade
grosshandlaren. »Kan jag för övrigt vara till någon tjänst,
så ber jag er vara god och lita på min tillgivenhet.»
»Jag tackar», svarade notarien, varefter han avlägsnade
sig.
I förbigående kastade han en blick uppåt fönstren i
första våningen till grosshandlarens hus.
Bakom en av rutorna syntes ett ungt
fruntimmersansikte med röda ögon och bleka kinder.
Notarien stannade, smålog och kastade en slängkyss
uppåt.
Ett småleende göt sig likaledes över ansiktet innanför
rutan och en slängkyss nedåt besvarade notariens.
Därefter påskyndade han sin gång med nytänd
förtjusning, ty vart han gick såg han den där slängkyssen och
hörde de ljuva orden: »trohet intill döden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
