Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ädelt tänkt ... men hur blev ni trädgardsmästare?»
»Jag är det inte ... jag bara vikarierar ... den förre
trädgardsmästaren dog för en manad sedan, och som jag
alltid med förkärlek omfattat botaniken, sa ...»
»Ni tycker da mycket om blommor?» avbröt honom
friherrinnan.
»Ja, hennes nad, deras studium har tillskyndat mig
manga nöjen.»
»Jag tycker ocksa mycket om blommor ... Vi skola
hjälpas at att sköta orangeriet, och jag utnämner er
genast till ordinarie trädgardsmästare.»
»Jag blir sa mycket mera tacksam, som denna
befattning väl later förena sig med tillsynen över mitt och mina
syskons hemman ... Framtiden skall utvisa om jag är
värdig den godhet och ynnest, varmed hennes nad hedrat
mig.»
»Saken är da avgjord ... Ni är utnämnd kommendant
över orangeriet och jag inviger er härmedelst i ert
ämbete», yttrade hon, i det hon smaleende räckte den
utnämnde sin hand.
Den unge mannen höll länge den fina handen i sin,
oviss om han skulle vaga föra den till sina läppar.
Det kvinnliga hjärtats naturliga godhet förnekar sig
sällan. Friherrinnan hjälpte honom ett gott stycke pa
traven, sasom det heter, och förde sin hand halva vägen
upp till dess mal. Resten av vägen drog Anders Matsson
själv försorg om, sa att hans friska läppar för en sekund
fingo gjuta sin purpur över handens liljor.
Men purpurn uppsteg jämväl över den unge mannens
kinder. Ofta är det med rodnaden som med gäspningen.
Börjar först en, börjar snart en annan. Den sköna
friherrinnan rodnade även, utan att kunna begripa orsaken
naturligtvis, ehuru ingenting bör vara naturligare, än att
en ung kvinna, hon ma vara av aldrig sa hög börd,
känner sig förvirrad, när en ung, vacker karl star framför
henne med sa friska rosor pa kinden.
Aftonen och en stor del av natten tillbragtes under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
