Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Följande förmiddag, ungefär vid frukosttiden, inställde
sig den unge trädgårdsmästaren på herrgården.
Friherrinnan, vilken den föregående dagen haft flera
bud efter honom, tog emot honom i sitt kabinett både med
ängslan och glädje.
Hans ärende var kort, om icke just så alldeles gott
i hennes nåds tycke. Han förklarade, att han icke längre
efter vad som hänt, kunde fortfara med sin befattning
över trädgården och orangeriet, utan anhöll vördsammast
om sitt avsked.
Det blev en rörande scen. Friherrinnan bad och sökte
blidka. Hon var i den stunden icke mer Rosenholms höga
härskarinna; hon var ett barn, vars dockor man ville
borttaga, en syster, vars bror man ville beröva henne, en brud,
från vilken man ville slita hjärtats älskling. Hon grät
och stormade; men ingenting hjälpte. Den känslolöse!
För tårar i sådana ögon och tryckningar av sådana
händer kunde man väl tåla tjugu käpprapp, om det gällde.
Under det scenen var som livligast, inträdde gästerna
i kabinettet. Lik en stormvind ilade värdinnan emot de
bägge herrarna.
»Det är er, mina herrar, jag har att tacka för att jag
nu förlorar en person, som bidragit till min trevnad och
lycka på Rosenholm!» förklarade hon med vreden i
blicken och tårarna i halsen.
»Hå, jag beklagar sorgen», yttrade brodern skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
