Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greve H** skrattade ej. Han började se djupare än
den tilltänkte svågern, ty han såg med svartsjukans ögon.
»Jag uppmanar er därför», fortfor friherrinnan, »att
giva den unge mannen all den upprättelse, han har rätt
att fordra av er!»
»Det skulle jag gärna göra, söta Helena», svarade
ryttmästaren; »men jag har inte min käpp till hands.»
»Uselt!» genmälde friherrinnan och slungade på sina
gäster en blick av outsägligt förakt; »vore han er
vederlike, skulle ni varken haft mod att skymfa honom eller
vågat neka honom upprättelse ... Men vad han nu inte är,
kan han bli», tillade hon med beslutsam stämma.
»Kanske du tänker adla honom?» gycklade brodern.
»Jag tänker så ställa till», genmälde hon, »att den, som
ni nu förakten, hädanefter skall få mer att säga på
Rosenholm än någon av er, mina herrar, och om ni inte bevisen
honom aktning i mitt hus, skall han veta förskaffa sig
den i sitt eget, ifall han anser det löna mödan.»
Gapskrattande svängde ryttmästaren om på klacken
och gick ut i salen, där det retande frukostbordet väntade.
Greven föjde honom med rynkad panna och beklämt
hjärta, ty han visste icke vad han skulle tänka om
saken.
De bägge gästerna, som slagit sig ned vid
frukostbordet, höll som bäst på att tömma ett glas portvin på
hummersallaten, när värdinnan utträdde i salen,
ledande vid handen den unge trädgårdsmästaren.
»Medan herrarna ha sina glas i hand», sade hon,
»önskade jag, att herrarna behagade dricka en
lyckönskningsskål för de tvenne trolovade, som nu ha den
äran att presentera sig för er.»
De bägge herrarna blevo rödare i ansiktet än hummern,
som blänkte på tallriken.
»Förmodligen ett skämt, min nådigaste friherrinna!»
tog greven först till ordet, i det han bjöd till att le.
»Jag skall ha den äran att vederbörligen notificera er
om bröllopet, herr greve!» svarade friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
