Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Ungefär ett halvt år hade förlidit, då vår målare, för
att njuta av vårens och sommarens behag, hyrde sig ett
rum i den s. k. Djurgårdsstaden. När han en gång
nattetid återvände till sin bostad, efter att på Franska
värdshuset, i sällskap med några kamrater och vänner, ha
tillbragt några glada timmar, höll han på att stupa över
någon större kropp, som låg utanför hans dörr. Förvånad
tog han några steg tillbaka, medan den liggande gruppen
reste på sig, vilken utgjordes av en människa och en
hund, av vilka den förre kysste målarens högra hand,
under det den senare slickade samme ägares vänstra.
Målaren igenkände sin f. d. kammartjänare, estlänningen.
»Vad ... gör du här ... din galning?» frågade målaren,
något svävande på målet.
»Slå mig, döda mig, nådig herre, men skicka mig ej
tillbaka till bränneriet», ropade estlänningen med en röst
så klagande, att den skulle ha trängt in i målarens hjärta,
så framt ej hans huvud till följd av nattens orgier något
för mycket tagit övervikten.
Samtliga de levande varelserna trevade nu fram i
kammarens skymning, under bemödande att få eld på ljus,
vilket efter många fruktlösa försök sent omsider lyckades.
»Drag ... av mig stövlarna ... hör du, ditt nöt!»
grälade målaren. Estlänningen fullgjorde denna befallning
med ena handen, på samma gång han med den andra
hindrade sin husbonde från att följa med i golvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
