Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herre min Gud, herrn är sjuk!» skrek trotjänaren, i
det han så varsamt som möjligt lade sin herre i sängen,
stoppade sängtäcket omkring honom, höll handen för hans
panna, när behovet så påkallade, satte vattenkarafinen till
hans mun och stridde manligt mot Bacchi verkningar, en
ny Titan mot Olympens gudar.
När målaren följande förmiddag öppnade sitt ena öga,
ty det andra tycktes ha svårt för att få sina fönsterluckor
uppskruvade, varseblev det över sig fyra andra ögon, på
en gång de fulaste och ömmaste i världen, nämligen
estlänningens och hundens, vilken sistnämnde sjukvårdare
höll framfötterna på sängkanten och nosade vänligt på
den vaknande sjusovaren. Målaren satte sig upp i sängen
och höll handen mot sitt brännande huvud. Det föreföll
målaren som höll någon på att riva färg i hans hjärna.
»Nådig herre, skicka mig ej tillbaka till bränneriet!»
bad estlänningen med hopknäppta händer.
»Nå, vad vill du jag skall göra med dig, din stackare!»
svarade målaren; »inte kan jag behålla dig, men som du
är så oregerlig, att du ej kan trivas hos annat folk, ser
jag mig tvungen att anmäla dig hos polisen.»
»Hos polisen!»
»Då blir du återskickad till ditt fädernesland och jag,
som hyst din älskvärda person, får enkom göra en tavla
för olagligt inhysande.»
»Hellre än nådig herrn ska betala något för min skull»,
inföll estlänningen, »går jag och anmäler mig själv, utan
att jag behöver uppge namnet på min välgörare.»
»Vänta nu, ty det är skinn om dig, fast det är bra fult,
och jag får väl hitta på någon annan utväg; men varför
rymde du från Drottningholm?»
»Jag kunde inte härda ut. Natt och dag söpo
drängarna, och då jag ej ville göra dem sällskap, misshandlade
de mig. De äro drängar så väl som jag, tänkte jag, och
då de lyfte hand mot mig, så — men det är bra
besynnerligt att svenskarna inte äro så starka som jag förut trott.»
Målaren, som med sina blickar mätte estlänningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
