Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersätsiga, men herkuliska kroppsgestalt, fann ingenting
besynnerligt däruti.
»När de nu inte hade lust att slå mig», fortfor
estlänningen, »så började de, när jag ville sova, avbryta min
sömn medelst bultningar i väggar och golv och på detta
sätt plåga mig, så det var mig omöjligt att längre
kvarstanna. Därför lämnade jag i går Drottningholm, och då
jag blott kände en enda människa här på jorden, som ville
mig väl, så begav jag mig hit.»
»Det är ganska bra att du ej super», sade målaren, i
det han blötte sitt huvud i vattenskålen, »och tack för du
hjälpte mig i sängen i natt, du kom alldeles som du varit
kallad. Nå, du lärer väl få dröja hos mig några dagar,
till dess jag hunnit skaffa dig ett ställe, där du slipper
stryk för det du är nykter. Husrum, det vill säga rum
vid dörren, såsom vanligt, och kost, så litet kostsam som
möjligt, kan jag väl bestå dig; men årslön — ser du, en
sådan har jag själv aldrig haft i mina dagar.»
Estlänningen gjorde ett skutt av glädje, så att han
stötte huvudet i taket, och hans hund var ej heller sen att
för sin del deltaga i figuren, till stor fara för den lilla
kammarens få möbler.
Ungefär en månad därefter hade estlänningen fått sig
plats vid ett bruk, och lika händig i att smida och slöjda,
som han var arbetsam och trogen, förvärvade han sig
snart allas förtroende, sin husbondes först och främst.
Estlänningen förstod sig även något på byggnadskonsten
och hade i sitt fädernesland arbetat däruti. Genom dessa
egenskaper i förening med ordning och flit blev han
oumbärlig för sin husbonde, brukspatronen, och som han
därjämte på lediga stunder lärt sig räkna, skriva och tala
svenska, så förvånade det ingen, när han fyra år efter
sin ankomst till bruket blev inspektor därvid. Nu i
välmaktens sköte träffades han likväl av tvenne sorger; den
ena bestod i förlusten av hans trogna hund, följeslagaren
i alla hans öden, vars kropp så många gånger varit hans
huvudgärd om natten och sprungit vid hans sida,
trösterikt viftande på svansen, när han om dagen känt sig av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
