Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Två vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt döva och blinda för grinet, som kring dem
utvecklar sin myggdans. Det är tvenne dylika original, som äro
hjältarna i följande korta berättelse.
För några år sedan hade Stockholms samtliga
«källarkunder mycket att orda om tvenne äldre herrar, som
dagligen besökte några av huvudstadens källarsalar.
Båda voro f. d. åldermän, den ene i det vällovliga
hovslagareämbetet och den andre i det likaledes vällovliga
vagnvakareämbetet. Som de levat under de s. k. goda
tiderna, hade de var för sig samlat så mycken
förmögenhet, att de nedlagt sin rörelse och för återstående
dagar levde ett sorgfritt liv av räntan på det lilla kapital de
ägde.
Men vad var det som källarkunderna om dem hade att
förtälja? Jo, att man under en tid av tjugu år beständigt
sett de tvenne åldermännen tillsammans utan något annat
sällskap än varandra. Men icke nog därmed. Man hade,
som sagt är, sett dem, utan att någonsin ha hört dem
växla ett enda ord varken med andra, eller, vad som var
än besynnerligare, med varandra. Troget följdes de åt
över torg och gator med händerna bakpå ryggen, men
tysta som de murar, emellan vilka de vandrade, ja, de
hugnade icke ens varandra med en blick. Varje
eftermiddag på slaget sex stannade de framför källaren
Hamburger Börs och funderade några sekunder, varefter de
gingo in och slogo sig ned vid det närmast dörren
stående bordet. Kyparen nalkades dem genast med tvenne
små supar odestillerat brännvin, tvenne medvurstbitar,
tvenne kringlor och tvenne glas svagdricka. Kännedomen
om de säkra kundernas vanor hade gått från
källarmästare till källarmästare, från kypare till kypare, under
loppet av ett fjärdedels sekel. De intogo suparna, nöpo en
bit av medvursten och kringlan samt tömde
svagdricksglaset, varefter de på en gång uppstodo, närmade sig
disken, upptogo var sin tjocka, gammalmodiga plånbok,
betalade utan att fråga vad de voro skyldiga, och gingo
sina färde, lika stillatigande som de kommit. Nu
fortsattes vandringen uppåt Drottninggatan till Barnhuskällaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
