Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Ett omnibusäventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Heter det så?» frågade den sköna på det vänligaste;
»ack, vad vi fruntimmer äro okunniga! Tack emellertid
för er godhet att rätta mig, hädanefter skall jag nog taga
mig till vara.»
Under det hon yttrade detta, kände magistern sin hand
tryckas av en annan hand, som var för innerligt liten,
mjuk och fin samt utan handske, vilket var så mycket
ljuvare.
»Utan de här ång ... omnibusarna, ville jag säga»,
fortfor damen, »skulle en ung flicka aldrig våga sig ensam
ut när det blir mörkt. Nu har jag varit till Fredrikshof
på besök hos min morbror öfverstelöjtnanten och far nu
till Slussen, där min farbror översten bor ... Inte skulle
jag annars kunna det.»
Vår magister kände sig obeskrivligt lycklig över att den
sköna fortfarande lät sin hand vila i hans, fast hon hade
en överstelöjtnant till morbror och en överste till
farbror. Vid ett tillfälle, då omnibusen for ned i en av de
där obehagliga groparna, kom magisterns ansikte att stöta
emot hennes, men långt ifrån att bli vad man kallar stött
därav, smålog hon rätt hjärtligt, varav magistern drog den
slutsatsen, att även gropiga gator kunna ha sitt oändliga
behag med sig. Samtalet fortfor att vara livligt. När
omnibusen uppnått hörnet av Regeringsgatan och
Herkules backe, befallde den sköna kusken att stanna.
»Jag erinrar mig», sade hon till magistern, »att jag
även borde besöka en vän till mina föräldrar, generalen,
som jag var på bal hos i förrgår och som bor i det här
hörnet.»
»Hur sorgligt!» suckade den lärde; »man sammanträffar
med personer, som man aldrig kan glömma, och man
skiljes för att evigt sakna dem!»
»Varför just det?» frågade den hulda; »även jag har
ett dyrbart minne av er ... Med nästa ång ... omnibus,
som kommer från Ladugårdslandet, fortsätter jag min
väg till Slussen», tillade hon och hoppade ur vagnen med
en grace värdig den, som illustrerar en generals baler.
Invaggad i de ljuvaste drömmar, åkte vår lycklige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
