Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Ett omnibusäventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magister ända fram till Slussen, där han ämnade stiga ur,
för att ila till mötes nästa omnibus, som väntades från
Ladugårdslandet. Vid det bestämda hörnet skulle han
avvakta den sköna anförvanten till så många förnämiteter
och fortsätta en bekantskap, vilken så gott som ifrån skyn
fallit över den hänryckte lärde. Men vid det han satte
foten på fotsteget, kom han att föra handen till en liten
bröstficka som han hade utanpå sin rock och i vilken han
efter sitt uppstigande i vagnen hade stoppat sin
portmonnä för att ha den till hands, när nästa polett skulle
lämnas. Denna ficka fann han nu alldeles tom. Han
letade i andra fickor, letade överallt, men förgäves. Han
meddelade kusken och gossen, som sitter bakpå, sina
bekymmer. Bägge ryckte på axlarna, misstänkande att
portmonnän blivit stulen under färden, och de fritogo icke
ens den unga damen, som magistern uppgav sig ha talat
med, enär det icke vore första gången herrar blivit i
omnibusar bestulna av dylika damer.
Ett förfärligt ljus uppgick för den lärde. Han erinrade
sig, att han vid ett tillfälle i sin lycksalighet tryckt den
skönas hand till sitt bröst och sålunda själv visat henne
raka vägen till bröstfickan. Men hur kunde han väl också
föreställa sig, att en så liten hand kunde ha så långa
fingrar! »Även jag har ett dyrbart minne av er», hade hon
vid avskedet yttrat, den avgrundsanden! Men den gången
talade hon sanning, ty minnet bestod av minst femtio
riksdaler kontant, utom den splitternya portmonnän och
ett litet plån med reseanteckningar, gjorda mellan Uppsala
och Stockholm, kanske ovärderliga. Den stackars
magistern angav saken för polisen, men återbekom varken
det ena eller det andra. Det enda som någorlunda
tröstade honom var, att den där kvinnan uselt prononcerade
latin, ty han hade alltid varit av den tanken, att en
människa, som icke kan latin, svårligen kan vara annat än ett
sämre väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
