Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
med tyskan, och då han ville förfråga sig hos de
omkringstående, förstod honom ingen. Han hörde, att jag
stundom talade svenska med några av medpassagerarna, som
infunnit sig, och närmade sig med sin hustru för att höra
våra uttydningar, vilka han åter ordagrant upprepade för
den kära hälften, som om hon varit döv. Och vid allting
gjorde han stora gester av bestörtning eller förvåning,
vilket han även tycktes vilja inprägla hos sin svarta gemål.
Då jag på ett ställe översatte en tysk inskrift, så lydande:
”Gustaf Eriksson Wasa, Riddare av Sverige, anropar
Lübecks stora råd om skydd”, röck han i hennes kappa
och upprepade orden med verklig fasa målad i sitt ansikte.
En röst med finsk brytning yttrade då bakom mig:
”Förlåt, hur sa herrarna att det var?” Jag upprepade
förklaringen och roade mig att fråga, vem han var själv.
Mannen visade mig då 5 à 6 matrosklädda karlar och
svarade, att de voro finska sjömän ombord på ”Ottawa”.
Missionären kilade genast fram och frågade, vad det var.
”Det är finska sjömän ombord på Ottawa”, svarade jag.
Han rusade till sin skatt, högg i henne och ropade: ”Hör
du, sir dul Det där är finska sjömän ombord på Ottawa!”
Blev ej vår missionär proppad under sin utländska resa
och blev han ej tokig av förundran, så var det väl. Jag
återsåg honom i Hamburg, där han stod med ”sitt bättre
jag” framför en butik och troligtvis ej gick därifrån,
förrän han genomforskat etiketterna på alla burkar,
flaskor och askar, som där funnos.
Rådhuset i Lübeck är en högst märkvärdig gammal
[96]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
