Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
dikesren. Jag satte bort den ena efter den andra och
försökte fåfängt att bringa metod i dem. Men sinsemellan
kommo de gott överens på sitt oartistiska sätt.
Tämligen medtagen av dansstrapatserna följde jag nu
min ledsagare ut i matrummen. Stället hette Fischerhof,
och där serverades också blott fisk och rödvin. Vi
beställde 4 à 5 olika fiskrätter, par curiosité, och medan vi
väntade, sågo vi åter hur en galopp tog sin början. Hildach
var nu upplivad och gav sig ut i salen. Men min galopp
hade gjort revolution. Jag såg flera av herrarna, som ville
vara lejon, börja svänga om och vända och bråka, och
snart var hela salen full av knuffande, hoppande och
skuttande par. Håret slängde vid de förtvivlade
ansträngningarna, unga damer förehöllo sina kavaljerer att göra
riktiga vändningar, Hildach, som även rusat åstad, föll
omkull, och jag skrattade för full hals åt det kostliga
uppträdet. En gammal uppasserska kom då till mig och bad
beskedligt, att jag ej skulle skratta, ”ty här”, sade hon,
ӊr det enkelt folk, som kommer tillsammans var afton
och dansar, och det är icke att skratta åt”. Jag medgav,
men tänkte: vilken dans! Hildach kom litet flat tillbaka,
och vi fingo nu vår fisk. Det var Steinbutt och en hel hop
andra sorter, som jag aldrig förut sett eller smakat.
På hemvägen i mörkret hejdades vår vagn av en
vandrare, och en ung karl steg in helt ogenerat, yttrande:
”Ursäkta go’ herrar, att jag följer med till staden!” Jag
blev nästan förbluffad, men sådant är vanligt. Han
presenterade sig såsom en ung kontorist från Schwerin,
[208]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
