- Project Runeberg -  Resa omkring en mycket liten bit av jorden /
207

(1949) [MARC] Author: Magnus Hollertz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återtåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Återtåg

Vi drucko kaffe, pratade med papegojor och barn ochtogo
sedan på värdfolkets inrådan en vagn, emedan det var
bal på ”Fischerhof”, ett dansställe utanför staden. I en
paviljong bland trädgårdar var dansen redan i full gång.
De galopperade, då vi inträdde, men vilken galopp! Den
bestod blott i ett sakta schasande efter varandra, utan
variationer — och sedan var det slut. Därpå följde vals,
sävlig och livlös, och så française. Men muntra och glada
voro de. Herrarna syntes vara bodbetjänter och några
andra fridsamma unga män, damerna ävenledes unga,
enkla och beskedliga. Att få något rummel stod ej till.
Rödvin serverades vid en buffé, det var det enda. Sedan
vi druckit några glas av detta svagdricka, yrkade Hildach,
att jag skulle dansa. Jag hade lust att försöka och bjöd
upp till galopp, som nu åter uppspelades. Utan jämförelse
var jag den längste i sällskapet, vilket i förening med
mustascherna och brytningen på målet gjorde uppseende.
Jag fick tag i en beskedlig flicka, vilken undergivet
började småschasa, men jag ville friska upp henne med mina
svenska tag, vilket hade till följd, att musikanföraren
började öka takten, så att snart gick det rätt bra, runt om,
bakåt om, framåt och på alla sätt, d. v. s. damen följde
med, blundande och förvirrad. Snart fann jag dock, att
jag dansade ensam, och tackande damen drog jag mig
undan. I en vals, som följde därpå, slet jag värre ont. Jag
måste någon gång ha berättat dig, huru jag förr valsat
med tyskor. De gunga fram en tvåstegsvals, äro tunga och
föra sina fötter så, som om de hade vardera foten på en

[207]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 14:02:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resaliten/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free