Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återkomst till Strömstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oväder
svarta zenith och upplyste med ett hastigt och hemskt
sken de ofantliga svalgen omkring oss. På avstånd vid
horisonten framblickade då och då en månstråle ur de
jagande molnmassorna, och vid varje sådan ljusning
visade sig ett storartat och förfärligt skådespel. Över
randen av de avlägsna klippor, innanför vilka vi gingo, höjde
eller sänkte sig i vilt virrvarr höga, silverglänsande
fantomer av hemska former, likt jättelika spöken. Det var
bränningen av vågen som mot klippan kastades lodrätt
upp i luften, såsom den våg du i planschverk sett svepa
upp mot Eddystones fyrtorn. Dessa syner, de
sällsammaste jag skådat, förnyades esomoftast och skulle ha
slagit mången med fasa. Tänk dig ett skepp, indrivet i
dessa bränningar! Vilken splittring, vilken förintelse!
Väl var det stormar, det vi upplevat på Sotefjärden
och utanför Strömstad, men här i kolmörker och bland
farliga klippor! Vid någon ljusning sågo vi ”Falken” likt
en ofantlig vit fisk höja halva sitt skrov över vattnet och
sedan dyka ned i djupet. Den hängde som en blytyngd,
gjorde ryckningar, som ytterligare skakade vår skuta och
hindrade betydligt dess styrning. Men slutligen ropade
kaptenen åt Holkarna: ”Nu gick den!” Tågen voro brustna,
och ”Falken” tog med en hög dykning i vädret avsked av
oss. Att nu vidare bedöma pur vi gingo eller vart vi gingo
var omöjligt. Det var att lämna sitt öde åt erfarenhetens
skarpa öga, åt rortaljornas styrka och maskinernas
säkerhet. Ibland det orediga dundret och dånet och braket
märkte jag en rörelse förut. Det var en av de kungliga
[259]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
