Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
Vi dröjde ej länge i Jönköping denna gång, ty sedan
vi genast om aftonen avfärdat den punktlige Schiött åt
västgötasidan, följde vi efter klockan fyra om morgonen.
Vår färd gick uppför de långsluttande vägarna över
Dunkehallar, från vars höjder utsikten över det
underliggande landskapet, staden och Vättern var sublim.
Vid ett ställe på vägen stannade vi. Baronen ville själv
återse och visa mig ett ställe, som han som kapten vid
västgötarna ägt och med mycket förkärlek skött. Det
hette Torp och hade från baronen övergått till en
häradshövding Frick, som på ett lysande sätt fullbordat de i
baronens tid påbörjade anläggningarna. Vi stego ur och
träffade ägaren. På baronens fråga, om de gamla
trotjänare ännu levde och försörjdes, vilka han i köpet
inbegripit, svarade tit. Frick med en välvillig och from min,
att han ej vore den, som läte gamla orkeslösingar fara
illa. På återvägen stannade baronen emellertid framför en
koja och i samma stund trädde därur ett ålderstiget par,
ledande varandra och skyndade, så fort deras skröpliga
ben förmådde, fram till oss. Gubben var vithårig, blind
och hopkrumpen. Slarvor betäckte hans kropp och
orenliga tovor hans hår. Gumman stödde honom och såg litet
raskare ut. Han famlade med tårar i sina igengrodda ögon
efter baronens hand för att kyssa den, och bägge
välsignade honom oupphörligen. Han yttrade till mig: ”Se så
håller den gudlige mannen sina löften. Denne gamle man
var en gammal medaljör, som i många år var min kusk,
och jag gjorde för honom och hans gumma ett rundligt
[284]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
