Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falbygden
som kanske hade börjat på galen väg. Det var en ung
mamsell Kindeblad från Stockholm, utmärkt vacker och
inackorderad på bygden för att glömma vissa anlag för
äventyrlighet och koketteri, som hon visat i Stockholm.
Hon framträdde med blygsamt nedslagna ögon, välväxt,
rosig och elegant som på en bal. Hon bar halmhatten ihand,
neg med smak och uppslog småleende de mest förtjusande
ögon. Det syntes genast, att hon var hela husets idol och
härskarinna, ty då vi voro nära att taga avsked, hörde
jag hur hon viskade till den äldsta av flickorna: ”Bed
farbror, att ni få ta hästarna och rida ett stycke till vägs
med herrarna!” och då prosten bestämt nekade härtill,
vände hon sig blott till honom och sade: ”Jag har redan
sagt till om hästarna, farbror lilla!” varpå hon skyndade
ut och ropade åt Petter att ta hem Pärlan och Putte och
vad de nu hette. Efter en stund kom hon ned från övre
våningen, klädd i mörkt liv och ljus kjortel, handskar,
ridspö och flor på hatten. De andra flickorna hade också
styrt ut sig, men sågo ut som karikatyrer emot henne,
och då vi om en stund sutto i vagnen och mötte dem
ridande, förde hon sig ”som en stjärna på en vårsky”,
under det de andra hängde som mjölsäckar. Prosten hade
satt sig upp i vagnen hos oss och följde med ett stycke,
trakterande oss med historier, som alls icke voro
prästerliga. Ungefär en halv mil från prästgården vände damerna
om, stockholmsdamen görande en kokett salut med sitt
ridspö, och prosten steg ur.
Vi togo avsked och uppnådde efter en stunds färd
[301]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
