Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulricehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
ULRICEHAMN
Ulricehamn eller Ulrikshamn, som allmogen kallar den,
Ulrika Eleonora till trots, har hela sin uppkomst av
gårdfarihandeln. Staden företedde intet annat
anmärkningsvärt, än att den var särdeles ful och mest tycktes bestå
av uthus. Alla människor voro vid vår ankomst
uppskrämda av ett stort rabalder, som nyss slutat, nämligen
en batalj mellan näringsfria skålknallar och skråmässiga
gesäller, därunder stadsfiskalen fått stryk och
borgmästaren blivit förolämpad. Tullinspektoren i staden,
ryttmästare Westfeldt, såg oss på en supé, där det bjöds mer
än huset förmådde, och där alla samtal vände sig kring
dagens ”rysliga katastrof”, som livligt påminde om Onkel
Adams lustiga berättelse ”En revolution i Skråköping”.
Vi skulle som vanligt ut på landsvägen tidigt följande
morgon och klockan halv fyra var bestämt för avtåget.
Med mutor av en pluring förmådde jag (också som
vanligt) pigan att väcka mig före tre, en bra tidig timme
efter en supé, och likväl hörde jag vid mitt uppvaknande,
att baronen redan var uppstigen, rakad och klädd.
Eftersom han förmodade, att bändelsen fogat, att jag var lika
tidigt uppe, rekvirerades genast kaffet, och klockan tio
minuter över tre lämnade vi ”dykarnas och tugernas”
förlovade stad. Så snart det blev dager sågo vi kvinnfolket
här på bygden liksom i Halland gå och syssla på åkern,
klädda i karlhattar, höga, flätade av strå och synbarligen
målade med tjära. Vi ankommo vid middagstiden till Jön-
[302]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
