Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa genom Pålen - Warsau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
—
Warsau. 235
Gemene Man tiltalar hwar och en, som
är något högre, med Mådige Herre! Men
om afståndet är mera ansenligt, får man
heta Excellence, Högtbjudande Herre, o. s.
w. Bonden fsäger icke blott: jag faller för
edra fötter, utan sträcker sig werkeligen, så
lång han är, på marken, fattar sin Herres
fötter och kysser dem. At hjertat icke hafwer
del, hwarken i de storas agtningsbetyg för
hwarandra, eller i de ringares wördnadsbewis
mot de högre, ses däraf, at de argaste
fiender, när de träffas, sorgfälligt iagttaga
samma bruk, och at Bönderne, då Herren låtit
fölit, dem, äfwenså nedfalla och tyssa hans
ötter.
För Konungen hysa pålacarne en
oinskränkt wördnad, så framt man tager det
undergifna upförandet, såsom fullkomligt
alfwar. Men denna undergifwenhet herleder sig
hwarken frän agtning för hans höga
wärdighet, eller från begrep om belefwenhet. Man
kan sluta det däraf, at de så ofta wisa sig
uti hans förmak, med smutsig och wårdslös
drägt; at de ordwäxla, träta samt, med arm
i arm, där löpa fram och åter; at de
öfwerljudt snyta sig, rapa, skratta och därmed
åstadkomma et sorl, som annars wanligt
hökes på de offentelige stållen, där winer och
ölet är godt. När Konungen inträder, s ir:
de nårmast stående färdige at röra golfwe
mo sina pannor; men i de öfrige L
ort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
