Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Anton,» anmärkte hans kära fru med stark betoning
af sina ord, »där ser du återigen, huru rätt jag har, när jag
säger, att umgänget med honom» — här visade äfven hon
bort öfver axeln — »icke passar sig för oss.»
Här utstötte Helena en djup suck.
»Mitt barn, Hella,» yttrade hennes mor, »hvarför suckar
du? Hvad har du att sucka öfver, när din far haft skäl
till att bli ond?»
»Just därför, min mor, suckar jag,» svarade Helena
och lät sin stickning sjunka och såg sin mor med ett par
stora, vackra, mörkblå ögon så allvarligt och uppriktigt i
ansiktet, och därvid spred sig en så klar glans öfver hela
hennes väsen, som om hon stode i aftonsolen på ett högt
slott och blickade ut i det vida fjärran i ett förlofvadt land,
»ack, huru härligt var det icke, när vi ännu bodde i Stora
Barkow och den gamle Jahn kom med sin salig hustru
öfver till oss från Lilla Barkow, och vi så åter foro till
dem, då vi barn lekte så gladt med hvarandra, och — och ...»
Här gaf fru Groterjahn sin Anton ett uttrycksfullt
ögonkast, och Anton hostade sakta, hvilket skulle betyda:
jag vet nog.
»Ja,» inföll här Paul, »och sådana vackra plommon de
hade på Lilla Barkow sedan!»
»Poll,» utbrast hans mor, »om du ännu en gång
kommer med din plattyska och gör sådana anmärkningar, så
går du genast beskedligt till sängs. Och du, mitt barn,
Hella, låt det nu vara sagdt — din mor dömer endast
rättvist — förhållandena ändras, hvad som förr passade sig,
det passar sig ej nu mera. Han där» — och hon visade
åter öfver axeln — »har förblifvit en gammal arrendator.
Din far är själf godsägare och har en röst på landtdagen,
och det förändrar betydligt saken.»
Herr Groterjahn hade, under det hans hustru predikade,
stigit upp, tagit sin dotter i famn och kysst henne på pannan:
»Helena, din mor har rätt, din kära mor har alltid rätt, den
gamle ...»
»Far,» inföll Paul, »vet du hvad Jockum Klähn säger?
Jo, han säger, att hans husbonde, den gamle Jahn, är alls
inte ond på oss.»
»Poll, du går genast och lägger dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
