Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första kapitlet
- Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fru Groterjahn ännu hans djupa skratt: »Till Konstantinopel!
Till Konstantinopel!»
Nu hade de båda äkta makarna äfven kunnat gå till
sängs; men det lät sig ännu icke göra; och Jockum Klähn
har sedan berättat, att när han gick förbi fönstren, så hade
hon, det vill säga fru Groterjahn, ännu hållit en liten älsklig
predikan om, att Anton icke uppfört sig tillräckligt bildadt
mot den gamle onkeln, och hvarför hade han i det hela
tagit denne med sig in? Och Anton hade svarat: Men det
är ju din egen morbror. Och då hade hon ej predikat
vidare.
Helt tidigt följande morgon var onkeln redan sin väg.
*
ANDRA KAPITLET.
Hvem han där var och i hvilket förhållande han befann sig till en viss
Jockum Klähn. — Jockum är ett nöt, men han lär sig nog
alltsammans. — Huru far och son sammanträffa och båda hysa den
förhoppning, att det nog blir bra med alltihop. — Huru bandet mellan
Stora och Lilla Barkow sönderslets af vindthundar och kalkoner. —
Också till Konstantinopel! — Jockum uppställer om natten en
maskin och räknar om morgonen alla skorstenarna vid Alexandrinergatan
i Rostock. — Paul gör sina föräldrar de bittraste förebråelser
för deras fientliga sinnelag och går slutligen surmulen till skolan. —
Hvarför fru Groterjahn höll en extra predikan och hvarför Anton
blef till mods, som om han ville göra opposition. — Helena blir vid
detta tillfälle moderns och Paul faderns uppfostringssubstrat. —
Anton tar fram en pall och hans fru återkommer till sig själf i
andligt hänseende.
Fem minuter efter det herr Groterjahn under det häftiga
regnet kommit hem, gick en karl in genom grannens
gatudörr; blåsten hade kastat den gråa kappkragen öfver öronen
på honom, och detta var ju också mycket bra, ty han hade
ej något paraply. När han kom in i det mörka rummet,
kände han sig för efter elddonet, men fann det icke. »Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0021.html
