Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, hvad alltsammans är naturligt!» utbrast Munda,
som om hon själf upplefvat det.
»Ja,» sade fader klockare, »naturligt är det visst,» som
om äfven han redan beröfvat ett halft dussin människor
lifvet och visste, huru det kändes att med blinda ögon se
dem spöka framför sig. — »Men vidare!» tillade han, ty
han hade fått sig en ny knuff af sin hustru.
»Den sista gnistan af bofvens förnuft slocknade i detta
fasans skri.»
»Ifrån denna stund talade skolmästaren ej mera, han
sprang omkring, vrålade som en vild tjur och lydde blott
ännu tillintetgörelsens instinkt.»
»Håll!» utropade fader klockare. »Tillintetgörelsens
instinkt, hvad menar han med det?»
»Ack, farsgubbe,» genmälde hans kära hustru, »det kan
ju hvar och en tänka sig, som han finner för godt. Att
du har en annan föreställning om tillintetgörelsens instinkt
än vår lille Franz, det faller af sig själft; men på detta sätt
komma vi ju inte ur fläcken.»
»Blott ännu ett ord, Katharina,» sade Beerbom och
vände sig till föreläsaren; »den utmärkte författaren i all
ära, men det stöter mig mycket, att han kallar den rysansvärde
bofven för ’skolmästare’; det är nedsättande för vårt
stånd.»
»Så föreföll det äfven mig i början,» sade herr Nemlich,
»men när vi betänka, att mördaren redan nu ångrar sig
och att han kan bättra sig, och att han till slut äfven kan
bli en mycket ädel människa, och att han endast fått detta
namn därför, att han, såsom det säges i början af boken,
skrifver en mycket vacker stil, så kunna vi lugna oss med,
att det endast är ett öknamn.»
»Ja, det är just det, att titeln skolmästare missbrukas
som ett öknamn!»
»Nej, far,» sade hans hustru, »du går för långt, du
går verkligen för långt, och vi komma ej längre.»
»Ja, far,» bifogade Munda, »nu måste vi, måste vi
vidare.»
Och de sex små sade, att om de skulle bli rädda, så
ville de bli det utan fars invändningar, och den halfvuxna
tjänstflickan sade, att hon fick ej yttra något om ugglan,
men herrn ville ändå tala om skolmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
