Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skomakarepojke, som artigt tog af sig mössan för honom och sade:
»God morgon, min unge! Jag skall hjälpa dig;» och därmed
snappade han till sig ett äpple och slog de andra ur
händerna på honom.
»Vänta!» utbrast Paul. »Jag skall ge dig för min unge,»
och rusade på skomakarepojken.
Nu uppstod ett präktigt, ordentligt slagsmål, och herr
Nemlich sprang som lärare omkring och ropade: »Paul,
Paul! Jag ber er för guds skull! Här i Berlin, den högsta
bildningens säte, ett slagsmål! Hvad skall väl er fru mor
säga därom?»
Men Paul gick raskt på och slogs; skomakaren hade
visserligen öfvertaget, ty han var äldre och större, han hade
dragit rockkragen öfver öronen på honom och klappade på
honom där bak; men när Paul fick ett ögonblicks andrum,
rusade han åter modigt på skomakarepojken: »Din eländiga
skojare, din ...!»
Just i detsamma skulle det hända sig så, att Jockum
Klähn gick på andra sidan om chaussén, tjugu steg bakom
sin husbonde och försänkt i djupa tankar öfver aporna och
björnarna; han väcktes då af dessa hemlandstoner: »Din
eländiga skojare! ...» ur sin djupa ap- och björndröm,
och när han nu på andra sidan fick se lille Paul, glömde
han både apor och björnar och sina sista tvister med Paul,
rusade på skomakarepojken, dref slyngeln på flykten med
ett par duktiga munfiskar, klappade sin lille Paul på
hufvudet och frågade: »Gud bevare oss, Paul — men det
var då underligt — hur kommer det sig, att du är i Berlin?
Och hur har du kommit i slagsmål?»
»Han har stulit mina äpplen ifrån mig,» sade Paul,
som ännu var starkt upphetsad.
»Och det kan du se på, Frans Nemlich, och hjälper
inte lille Paul? Du är då ett ärkenöt!» sade Jockum till
informatorn.
Denne ville nu yttra något, men Paul inföll: »Men,
Jockum då, hur har du kommit hit?»
»Håll mun på dig, jag får inte tala med dig! Se, där
står min husbonde och väntar. — Men,» utropade han och
var redan i farten, »gå in och se på aporna och björnarna,
det är det vackraste, det är det vackraste ...»
Det öfriga flög bort med vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
