Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad har du nu haft för dig igen?» sporde den gamle
Jahn, när Jockum kom fram till honom alldeles andfådd.
»Du har ju till och med blandat dig i slagsmål. Sådant
där får du allt vara så god och låta bli.»
»Herre, det var lille Paul.»
»Hvem?»
»Jo, vår lille Paul.»
»Paul Groterjahn?»
»Ja, herre, just han. En stor pojke hade honom under
sig, och det kunde jag inte tåla.»
»Men hur i all världen har han kommit hit?»
»Ja, säg det! Jag hade nog velat fråga honom, men
jag får ju inte tala med honom.»
»Ah, du är då inte riktigt klok; det är bara sladder
från hus till hus som du inte får föra med honom.»
»Husbond’, skall jag springa tillbaka och fråga honom?»
»Nej, kom!»
Och därmed gingo de tillbaka in i staden.
Äfven den Groterjahnska familjen fick veta, att gamle
Jahn befann sig i Berlin, ty när den stod i begrepp att
begifva sig till teatern för att se Don Carlos, och Helena höll
på att med nål och tråd sätta fast Pauls nattkappa, sade
Paul: »Mamma, vet du hvad? Jockum Klähn är också
här!»
»Poll,» svarade fru Groterjahn, »jag vet inte, huru det
skulle kunna intressera mig här i Berlin, att Jockum Klähn
befinner sig här? Men hur är det fatt med dig?» sade hon,
när hon fick se hans sönderrifna nattkappa.
»Å, det är ingenting,» svarade Paul.
»Den är redan i ordning igen,» sade Helena och sköt
Paul åt sidan, för att modern icke skulle få se på honom
närmare.
Men hon vände sig till herr Nemlich med samma
fråga, och denne berättade då slagsmålets gång och ställde
sin omsorg om Paul i den vackraste dager.
»Din skvallerkäring där!» mumlade Paul för sig själf,
så att endast Helena kunde höra det, »om det gått efter
hans pipa, så hade jag fått mig ett skönt kok stryk;» och
han tillade högt, vänd till sin mor: »ja, men jag hade ändå
rätt, och om gamle Jahn inte ropat på Jockum Klähn, så
hade skomakarepojken fått ännu mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
