Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Helena gick genom korridoren till sitt rum och
kom fram i en gaslågas sken, reste sig där en hög gestalt
framför henne, och då hon med sin lätta fot ville ila förbi,
sträcktes ett par händer emot henne och en välbekant,
trofast stämma utropade: »Helena!»
Hon såg upp: »Farbror Jahn! Herr Jahn!»
»Hvarför kalla mig för herre? Är jag då inte längre
din farbror?» sade den gamle mannen och slog sin arm
omkring henne och böjde sig ned och kysste henne : »Min
kära, lilla Lena!»
»Farbror Jahn, farbror Jahn! Hur kommer det sig, att
du är här i Wien?»
»Jo, kan du tänka dig! Jag har alldeles nyss fått
veta af Paul, att ni resa till Konstantinopel, och jag reser
också dit, med samma fartyg, men ingen vet det mer
än du.»
»Ack, min Gud, hur skall detta sluta? Mina föräldrar
och du, farbror ...»
»Det blir nog bra!» sade den gamle och sköt den
unga flickan ett steg tillbaka och betraktade henne uppifrån
och ned med en min af den största belåtenhet.
Då kom herr Nemlich: »Mamsell Helena, har ni sett
Paul ... — Men kors, det är ju herr Jahn! — Herr Jahn,
hur ...?»
»Ja,» afbröt honom den gamle herrn, »och är det inte
klockaresonen från Zippelmanshagen? Hur fan har ni kommit
till Wien?»
»Jag ... jag är engagerad som förklarare hos herr
Groterjahn.»
»Så-å-å,» drog den gamle ut på ordet, »skall ni
förklara andra för herr Groterjahn eller herr Groterjahn för
andra?» frågade den gamle något spetsigt, men när han
märkte, att spörsmålet gjorde Helena ondt, och att herr
Nemlich ej förstod det rätt, så sade han: »Gå ni nu till
nummer sju, så finner ni väl Paul där, om ni söker honom,
han sitter där och pratar med min Jockum Klähn. Ja,»
tillade han, då herr Nemlich begifvit sig till numro sju,
och sträckte åter händerna mot Helena, »det blir nog bra,
mitt barn! Men säg ännu inte, att jag reser med er.»
»Nej, farbror, men Paul ...»
»Å, han vet ingenting, ty Jockum Klähn vet ej heller
något.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
