Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiga ur vagnen för matens skull; och här kan man väl inte
få något öfverallt. Så osnyggt här är för öfrigt!»
»Ja,» sade hennes reskamrat, »här är ett förfärligt
svineri. Det är ett härligt land, ett gudomligt land, men
därför skola vi inte förakta vårt eget. Äfven där finnes
tillräckligt, som förtjänar att tadlas; men när man kommer
in i ett främmande hus, finner man alltid något, som man
skulle vilja ha annorlunda. Öfver orenlighet på våra
bangårdar kan emellertid ingen klaga; jag vill blott nämna
Kleinenska bangården: man får där riktig aptit, om man
också inte är hungrig alls.»
»Nå, tag för er då! Den här korfven är tillagad af
en renlig hand, af min egen systerdotter. Var så god!
Jag har mera kvar — jag har sådan äfven i kofferten — och
tror, att den till och med skall smaka godt i själfva
Konstantinopel.»
Så sutto nu de båda gamla midt emot hvarandra och
prisade sitt fosterland. Och jag vet ej, om det icke alltid
är så, när ett par landsmän träffas i främmande land; men
det vet jag med visshet om mecklenburgarna, att talet blott
icke bör vända sig kring politik och religiösa angelägenheter,
ty i de båda sakerna kan man endast sällan bli enig.
På detta sätt hade de kommit fram till Adelsberg och
stego nu ur. Den gamle Jahn fick sig en ordentlig släng
af ridderlighet, han ombesörjde den gamla damens alla
packsaker, Jockum Klähn måste tillse, att hennes koffert också
kom med till hotellet, och gubben bjöd henne armen så
liflig, som om fyratio år utstrukits ur hans och hennes
lefnadskalender.
Man anordnade upplysning i grottorna, och eftersom det
var ännu flera främlingar, som ville dit in, skulle det hela
komma att ta sig helt ståtligt ut.
Under de sista timmarna hade det börjat regna, och när
de kommo till grottorna, brusade en ström fram med svart
vatten, hvilket nådde ända upp till brädden.
»Det är Poik,» sade damen.
»Herre,» sade Jockum Klähn, som också gifvit sig med
dit ut, »det är märkvärdigt; här måste jag ändå bli förvånad.
Hemma hos oss har jag sett Warnow och äfven Nebel; men
de flyta förståndigt sakta; det här vattnet däremot samlar
sig ju på en gång; hvad? det kastar sig väl ned här i
underjorden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
