Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu fick han plötsligt en spekulation i hufvudet på sig, ty
huru kort han än var till kroppen, voro likväl hans tankar
långsträckta och vidt förutseende i framtiden.
»Herr baron,» sade han och tog fram en plånbok,
som utantill var duktigt fet genom flott från talg och såpa
och innantill lika fet af pappersmynt, samt krafsade fram
ur den ett par kort. »Se här! Detta är min Adolf, min
yngste son, åt hvilken jag nu öfverlämnat min affär, hos
honom kan ni få er såpa och edra ljus, och detta är min
Bernhard, min köpman, han har allting, allt möjligt; socker
och kaffe och sirap och sill — allt möjligt! Och detta är
min slaktare, min Zamel, han kan köpa edra slaktoxar och
svin, han köper äfven får, när de äro bra.»
»Ja, vet ni,» började baronen, »jag kan inte exponera
mitt lif, måste tyvärr afbryta den korta bekantskapen, stanna
här, i detta hål, Ragusa, afvakta den blida årstiden. En
fatal historia! Växlar på Konstantinopel, tillfällig, obehaglig
förlägenhet,» och därvid ref han sig i håret fram i pannan,
som om han ej ens unnade de stackars testar, som ännu
funnos där, deras plats.
»Ja, ser ni, herr baron, det är en förarglig sak, när det
blir en knappt om penningar; det har också ofta händt mig,»
sade morbror Bors och stack på sig sin plånbok.
»Vet ni,» återtog baronen och började nu tala så
förnuftigt som en annan människa — affärer föra alltid
människorna tillbaka i det vanliga lifvets hjulspår — »vi skulle
kanske redan nu kunna börja våra affärsförbindelser, kanske
ni skulle kunna lämna mig ett litet förskott på ett par
hundra thaler; vi kunna ju sedan afräkna dem, när er son
köper oxarna.»
»Ja, ser ni, herr baron,» sade morbror Bors och knäppte
igen rocken framtill, ty han var en försiktig affärskarl, »det
ginge väl an, men — ta mig tusan, måtte jag inte ha sett
er förut.»
»Det är möjligt,» sade baronen, stack nu handen i
fickan och skramlade med Antons louisdorer, »ni tyckes
inte ha lust för att göra affärer; vet ni, jag kan allt reda
mig ändå med de här. Jag rekommenderar mig.»
»Vänta! Stopp!» utropade morbror Bors, ty han var
visserligen försiktig, men, som sagdt, äfven en förutseende
affärsman, och när han nu såg, att baronen hade penningar
och ej var någon riktig vigilör, samt betänkte, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
