Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen var en gammal bekant, och äfven att hans son Zamel
en gång kunde komma att göra stora affärer i oxar med
honom, så ansåg han det vara en dumhet af sig och en
synd mot sin son Zamel, om han icke med ett par hundra
thaler fastkedjade baronen vid sin familj. »Här äro de,»
sade han och tog åter fram den feta plånboken, »men en
liten förbindelse, om jag får be.»
Denna var snart skrifven, och baronen tog ett rörande
afsked af honom; och han satte sig åter ned framför
hönsburen och såg stint in i den, och inför hans förutseende
ögon blefvo de små långbenta och magra varelserna där inne
allt större och fetare, tills de slutligen blefvo idel
slaktoxar, som hans son Zamel dref in i Schwerin och hängde
den ene efter den andre på krokar och slog ut talgen; och
sonen Adolf kokte och rörde och stekte i talgen, som om
det vore en fet gås vid mårtenstiden, och sonen Bernhard
skickade oupphörligt socker och kaffe och silltunnor till
baronens gods, äfven starka drycker, när så begärdes; och
han själf reste därpå ut till baronen och hämtade
oupphörligt mycket penningar, ty penningtransaktionerna i de
tre affärerna hade han förbehållit sig själf. Det finnes
ingenting, som kan jämföras med en dylik i förväg njuten
glädje.
»Bombay» ångade ut ur Gravosos hamn; fru Jeannette
stod med Helena bakom rorhjulet, och Helena betraktade
den vilda kusten samt de mörka, dystra bergen, hvilka
reste sig i fjärran, och tänkte på de vilda, stolta krabater,
som där hade sitt tillhåll, och hennes ögon fuktades, hon
visste ej hvarför; men ett hjärta, som är fullt af kärlek,
är lättrördt, och om hon än icke saknade någon, som blifvit
henne kär, så hade likväl själfva trakten blifvit henne kär,
och det måste väl vara tillräckligt för ett varmt hjärta.
Ej långt ifrån dem stod gamle Jahn och tant Lina,
han betraktade äfven under allvarsamma tankar kusten, han
tänkte också på den gamle enstöringen sjökaptenen, som
suttit så förnöjd i sin vackra trädgård, och han uppdrog en
jämförelse emellan honom och sig själf och suckade djupt.
Ja, så hade han under sina bästa stunder tänkt sig sin
framtid och sin ålderdom; hus och trädgård hade han ju äfven;
men ... Ack, om han ändå kunde göra en sådan afslutning
med det som varit, men ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
