Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ultra posse nemo obligatur, hvilket betyder det samma som:
man får ej begära mer än tre marker talg af en
träbock; och därför måste ni se litet genom fingrarna med
Paul och mig. Visa oss därför inga sura miner, ifall vi
om Konstantinopel endast berätta, hvad som hände oss: att
sällskapet anlände dit vid nattetid, att det följande morgon
såg Gyllene Hornet ligga framför sig, och att anblicken af
denna hamn samt hela staden var sådan, att väl ingen
någonsin skall glömma den!
När hela sällskapet blifvit samladt, begaf det sig i ett
högtidligt tåg, men utan all ståt, ty det var kallt och de
flesta hade kastat en grå schal öfver sin prakt, till österrikiske
konsulns hus. En hvar hade något särskildt i tankarna,
och om dessa tankar blifvit satta i musik, skulle Konstantinopel
fått höra den skönaste katt- och janitscharmusik, som
någonsin döfvat människornas öron.
På konsulatet hade sällskapet till vägvisare fått en
grekisk tolk, som skulle föra passagerarna till de för dem
bestämda kvarteren. Detta var godt och väl; men nu trängdes
alla omkring honom, och den dumme Wien trodde väl,
att han var gud vet hvilken stor matador, och han höll
därför en ordentlig predikan, som om han vore apostelen
Paulus, som i Atén talade inför folket om den obekante
guden.
»Det är bara dumheter alltsamman!» ljöd en röst bakom
dem. »Hundarna göra ingen människa någonting för när,
om man inte trampar dem på svansen, eller på benen, men
då bitas de också hemma hos oss.»
Alla vände sig om och fingo se, att det var morbror
Bors, som afgifvit denna förklaring.
»Bullebylderi» och så vidare, och så vidare, skrek
morbror Börs på turkiska till tolken, hvilket väl betydde det
samma som: »Vi undanbe oss några osanningar, och jag
skall nog ha ögonen öppna.»
Greken tog nu af högaktning af mössan för Bors, och
hela sällskapet gjorde i tankarna detsamma.
»Hvad?» sporde man hvarandra. »Denne gamle
enfaldige man, som under hela resan endast sysselsatt sig med
att mata hönsen, han kan turkiska!»
Och när det nu till på köpet kom fram, att han var
liksom hemma i Konstantinopel, då läto alla greken stå där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
