Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugna sig till följande morgon. Men då blef det också
en stor uppståndelse, och alla trängdes med brådskande
ifver för att komma ned i båten; äfven fru Jeannette var
denna morgon i rättan tid på platsen, och Paul ropade från
båten upp till sin trogne vän Jockum: »Skynda dig då,
Jockum, och kom! Här är ännu plats för dig!»
»Inte denna gången, Paul!» skrek Jockum uppifrån
fartyget. »Det förvånar mig, att du inte har märkt, att min
husbonde i förgår slet af ena stöfvelsulan på det fördömda
berget, och att han i går hela dagen stöflade omkring
med trasan. Jag vill därför göra fast sulan, så godt jag
kan.»
Ja, trängseln var stor och brådskan också, äfven för fru
Groterjahn, ty när hon kom i land, hade hon glömt sin
Handbok öfver Österlandet af Moritz Busch, och då Helena
ville trösta henne däröfver och sade, att hon bara skulle
följa med, ty de andra passagerarna hade väl reda på saker
och ting, hvarförutom det ju äfven fanns en vägvisare, så
frågade hon sin dotter helt spetsigt: om hon, hennes barn
kunde ha något nöje däraf, att hon, detta barns mor, måste
springa omkring i en främmande, asiatisk stad med en bindel
för ögonen.
»Mamma,» utbrast Helena, »det kan ju lätt afhjälpas,
jag far tillbaka och hämtar boken.»
»Ja, i sanning!» ljöd en röst, »och jag skall — äh —
äh — ...»
»Tack, tack!» sade Helena till baronen, som ville göra
sig detta besvär. »Herr Nemlich, inte sant? Ni är ju så
snäll och gör mig sällskap?»
O, Helena, Helena! hvad du är enfaldig! Har du då
aldrig hört gåtan om, huru ett lamm, ett kålhufvud och en
varg skulle föras öfver vattnet? Hvarför tar du inte baronen,
det kålhufvudet? Hvarför föredrar du herr Nemlich, den
vargen? Nu har han dig fast! Se bara hur han glor på
dig, när du, ditt lamm, far med honom öfver till fartyget
— så beslutsam, så säker han ser ut!»
Herr Nemlich var nu också säker på sin sak; Helena
hade förstått moralen från i går och ville nu kasta sig helt
och hållet i hans armar, och vargen grinade så belåtet och
visade de hvita tänderna, Paris bortförde Helena! Och på
stranden stodo baronen och Menelaus och kålhufvudet i en
person och tröstade sig därmed: jag håller mig till modern!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
