Resan till Konstantinopel / 213 (1897) Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lammet Helena skyndade utför salongstrappan för att
hämta boken, vargen Nemlich följde henne, och nere i hytten,
där ingen mänsklig hjälp fanns att anropa, angrep han henne,
men i stället för att efter obildade vargars sed gripa henne
i strupen och kväfva henne, föll han som en bildad varg
ned på knä framför henne och utropade:

»Fröken Helena, jag älskar er! Jag älskar er! Gud
allena ser ...»



Borta var hon, uppför trappan, ned i båten, och lammet
var räddadt.

Men det fanns en gud, som åsett alltsamman. Han
hade dolt sitt gudomliga anlete bakom gardinen och höll
en stöfvel i hand. Han kom nu fram: »Jo, du är god,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>