Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvart ämnar ni er då?» sporde gamle Jahn.
»Jag? ... Jag skall till Verona.»
»Såå? Då resa vi tillsammans.»
»Hvar har ni er vän?» frågade tant Lina.
»Min vän?» sporde herr Gumpert och skrattade bittert,
»min vän är också i Verona; värden på Luna har sagt mig,
att han i morse reste dit med Groterjahnska familjen.»
»Men,» inföll tant Lina, »det är ju en verklig lycka
för er, låt ni honom vara där; hvarför jagar ni då så efter
er egen olycka?»
»Nej, jag måste ännu tala ett par ord med honom.»
Den gamla damen sade ingenting, men hon antog en
mycket harmsen min och löste upp snörena och tofsarna
på sin gamla pirat, som om den skulle för framtiden
föreställa det oundvikliga och oupplösliga ödet.
Därpå kom Jockum fram och underrättade, att
packsakerna nu voro ombesörjda, samt lämnade poletterna.
»Husbond’,» sade han, »tänk er bara, den ena karlen
här ville packa upp alla våra och damens saker, och jag
skulle just börja tala med honom och hade också redan ett
italienskt åttagroschenstycke i hand, då han plötsligt började
tala tyska. Nå, i glädjen öfver att jag träffade en landsman,
gaf jag honom åttagroschenstycket, och vet ni hvad han
sa’? — ’Res med Gud,’ sa han, ’ni har inga förbjudna varor,’
och tänk er bara, karlen visiterade inte alls.»
Tåget rusade af, herr Gumpert for tillsammans med de
båda gamla; men han var mycket tyst, och i hans ansikte
kunde man åter läsa: »rysligt».
Fram mot skymningen kommo de till Verona. Då de
höllo utanför Colomba d’Oro, sade Jahn: »Jockum, tillse, att
alla våra packsaker komma från vagnen, och ni, tant Lina,
stig in på kaféet, så skall jag rekvirera en kopp kaffe åt
er och ombesörja logis.»
Den gamla damen ville först göra invändningar, hon
skulle ombesörja det; men Jahn ville icke gå in därpå, och
då han gick igenom den stora förstugan, mötte han en
kypare, som förstod tyska, och då han frågade honom, om
icke en ung man från Nordtyskland bodde här sedan fyra,
fem dagar, och denne skulle svara, att det väl var i numro
..., så rusade någonting nedför trappan, och Karl
omfamnade sin far och utropade: »Pappa, pappa, hvad det gläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
