Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon fortsatte muntert sitt samtal med den unge
mannen; den gamle satt något i skuggan och följde noga
med allt.
Efter en stund reste han sig upp och sade: »Tant
Lina, ett ord,» och förde därmed den gamla damen bort i
ett hörn af rummet och sade till henne: »Hvad är det ni
nu fiskat upp igen? Det är ju en riktig mecklenburgsk
bondlurk.»
»Herre min gud! Hur kan ni säga så, herr Jahn? Det
är en hygglig karl med ett trefligt sätt, och det finnes inte
något spår till tillgjordhet hos honom.»
»Nå, vänd ni då tillbaka till honom.»
»Ja, det gör jag också, ett sådant sällskap vill jag inte
förakta.»
Samtalet fortsattes muntert, den gamle satt och lurade,
och hvem vet, huru länge detta skulle varat, om icke vår
Herre — eller någon annan — slungat Jockum Klähn in
genom dörren: »Husbond’, stöflarna ...» baff! — släppte
han stöflarna i golfvet, spärrade upp munnen och stod där
som en saltstod: »Husbond’ ...! Husbond’ ...! Det är ju
vår Karl! Ja, det är vår Karl!» — och nu rusade han på
Karl: »Unge herre! Unge herre! Hur har ni kommit till
detta fördömda hål?» — och han måste gnugga sig i ögonen
och ropade den ena gången efter den andra: »Det var då
besynnerligt! Här kommer ju pingst och påsk på en dag.»
Tant Lina såg illparigt på den gamle och sade: »Ja,
herr Jahn, denna gång har ni riktigt narrat mig, och denna
gåta har jag icke löst.»
»Ja, tant Lina,» sade den gamle glädtigt, »det måste
jag medge, jag ville roa mig åt er, men,» — här skulle
han se mycket allvarsam ut — »betrakta den andra sidan af
bladet, och ni skall där få se djupt allvar. Jag känner ingen
människa i hela världen, som jag tror kunna bättre läsa i
människohjärtan än ni, och jag ville därför gärna erfara,
hvad ni tycker om gossen, jag ville veta, huruvida min
Karl också är värd den kära flickan. Nå, ni har yttrat er
till hans och min lycka, och nu skall jag ej göra mig något
samvete af, om jag fullföljer saken vidare.»
Karl omfamnade sin far och tant Lina lade sin hand
på hans axel och ville säga något, då Jockum Klähn, som
den gamle lämnat alldeles ouppmärksammad, utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
