Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, så kör till då!» utropade Karl och kysste sin far,
»när du är så till lynnet, skall jag väl också kunna tygla
min nyfikenhet en stund.»
Därmed gick han ned på kaféet.
Där nere satt tant Lina vid en kaffekopp; hon var
synbarligen angenämt stämd, och om hon saknade någonting,
så var det gamle Jahn; hon visste icke, hvart han
tagit vägen, men hon tröstade sig därmed, att han var
tillräckligt gammal för att kunna sköta sig själf. Han skulle
nog komma, och i detta hopp doppade hon sin kringla i
kaffet — ty hvarje äkta gammal jungfru doppar.
Nu gick dörren upp, hon vände sig om — nej, det
var icke gamle Jahn, det var en helt ung man, ur hvars
anlete och ögon strålade hälsa och munterhet; men han
var något djärf, han satte sig alldeles midt emot henne,
gjorde en bugning för henne och inlät sig i samtal med
henne. Detta samtal var icke kvickt, icke lärdt, det var
icke heller hvad man nu för tiden kallar intressant; men i
den unge mannens hjärta blommade det, han liknade ett
ungt äppelträd, som strör sina rosenröda blomblad till höger
och vänster om sig, så att tant Lina slutligen sade till sig
själf; en vacker karl, men han har allt druckit ett glas vin.
Efter hand blef hon dock mera klarsynt.
»Min gud!» utropade hon, »ni är ju från Nordtyskland
kanske hamburgerköpman?»
»Nej, jag är mecklenburgare.»
»Så? Mecklenburgsk köpman?»
»Nej, jordbrukare.»
»Nä, så har jag då aldrig sett maken! Först ha vi
sett Groterjahn, så gamle Jahn, därpå unge herr Beyer, och
nu äfven ni; det är alldeles som om de mecklenburgska
jordbrukarna stämt möte här.»
Herr Beyer hade nämligen också anländt med samma tåg.
Då gick dörren upp, och gamle Jahn kom in.
»Herr Jahn!» ropade tant Lina. »Här är en landsman
till oss och en kollega till er.»
»Jaså!» sade den gamle och satte sig vresigt ett stycke
ifrån de båda.
»Hm,» sade tant Lina för sig själf, »hvad är det nu
fatt med den igen? Nå, han skall väl lugna sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
