Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
§ 12. Om rättegångsfullmäktige.
sig sjelft, att vissa processuella handlingar, hvilka af part
personligen skola utföras, såsom t. ex. värjemålsed, fyllnadsed m. fl.
icke få anförtros ombud.
a. Om habilitet att vara rättegångsfullmäktig.
Lagen fordrar, att de, som för andra må tala och svara, skola
vara:
1. Män. Om ock quinnor kunna vara parter och såsom
sådana sjelfva uppträda inför Rätten, godkännas de dock icke som
ombud för andra, R. B. 15; 2.
2. Oberyktade, ärliga och förståndiga. Huru långt dessa
fordringar böra utsträckas, är icke bestämdt afgjordt af
lagstiftaren för alla fall. Vissa hithörande bestämmelser äro dock att
anmärka. Hvar och en, som blifvit genom ännu icke ändradt
eller upphäfdt utslag dömd för nesligt brott, är tydligtvis inhabil,
jfr. K. Utsl. d. 8 Sept. I829.1 Icke lika säkert är, att den,
som blott är anklagad för sådant brott, är inhabil, ehuru frågan
torde böra jakande besvaras. Rättsuppfattningen synes vilja
utsträcka fordringarne så långt, att den, som, utan att vara dömd
för vanfrejdande handling, visat oredlighet annars, såsom t. ex.
förnekat ett recipisse, framställt mot annan osann och ärerörig
tillvitelse, bör vara inhabil." Och i ett K. B. d. 27 Maj 1801
förklaras, att den icke kan anses för skicklig och förståndig fullmäktig,
hvilken i sina skrifter inblandar hvad till saken rätteligen ej
hörer, på oförståndigt och oredigt sätt utforer sin hufvudmans
talan, brukar vanvördliga ord och åthäfvor m. m. d.; jfr. K. Fkl.
öfver detta bref d. 8 Sept. 1829. Beträffande rätta tolkningen
och tillämpningen af 1801 års Bref, kan förtjena anmärkas ett
prejudicat af H. Domstolen d. 17 Sept. 1860.3 Underrätt och
Hofrätt hade ansett, att när en fullmäktig vid föregående tillfälle visat
sådant oförstånd och oskicklighet, att han blifvit fördenskull
afvisad, vore detta tillräckligt att göra honom inhabil derefter;
men H. Domstolen ansåg, att dessa inhabilitetsgrunder skulle kunna
påvisas för hvarje fall särskildt. Endast den, som eger talan i
saken, och ej allmän åklagare eger fästa domstolens uppmärk-
1 Hos Backman, Hbk. 535.
’ Naumann, 2: 46, 353.
15 Hos Schmidt, 33: 528—31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
