- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
33

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 12. Oin Rättegångsfullmäktige.

33

om nya Uts. L.s införande d. io Aug. 1877 § 13. Sedan
hustru num»ra, enligt K. F. d. 11 Dec. 1874, erhållit sjelfständig
dispositionsrätt öfver viss egendom, som undantages från mannens
rådighet, bör hon äfven i tvister angående sådan egendom kunna
vara habil att sjelf föra sin talan; likaså för de fall, då hon
enligt G. B. 11:6 eger disponera öfver boet.

Anm. Genom straffdomar förlorar en person icke
habiliteten att föra sin talan; att deremot undergående af straff kan
för tiden hindra en person från inställelse inför Rätten, det är en
annan sak, R. B. 12: 1, hvilken kan göra det nödvändigt att
för sådan person förordna målsman, A. B. 19: 4. Att
konkurstillstånd kan för vissa tvister betaga gäldenär behörighet att
föra talan, se konkursprocessen. När en under målsman stående
person är behörig att sjelf i brottmål vara åklagare, måste han
också vara behörig att tala angående dylikt måls civila följder,
Str. L. 6: 8. Att juridiska personer måste representeras af
fysiska, det säger sig sjelft.

§ 12. Om Rättegångsfullmäktige.1

Med de hufvudsakligen anmärkta undantag, då part skall
genom representant i sträng mening tala eller svara, eger han i
civilmäl i allmänhet att antingen sjelf föra sin talan eller begagna
sig af fullmäktig. Rätten att begagna sig af «laga ombudsman
eller fullmäktig», som lagen i 15 Kap. uttrycker sig, är så fri
och vidsträckt, som nästan möjligt, äfven med afseende pä valet
af sådan. I R. B. 15: 1, K. F. 30 Okt. 1866 stadgas, att om
en part mött genom fullmäktig, är han likväl skyldig «för Rätta
komma, när domaren det fordrar». Detta bud har nägongång
gifvits en tolkning mycket olika med hvad som i allmänhet
stämmer öfverens med en parts ställning inom civilprocessen.2
Enligt vår åsigt, hvilken vi tro äfven i praxis vara den allmännast
omfattade, bör dock ingen part i civilprocess kunna tvingas till
personlig inställelse, om ock domaren, särskildt enligt R. B. 24:
i, kan vid vite förelägga inställelse; men om detta icke hjelper,
får saken afdömas, den uteblifne ohördan. Vidare säger det

1 Se Annerstedts diskussionsämne vid 1 och 2 Nord. juristmötena.

1 Jfr. Naumann, 13: 597 o. f.

Nordisk Retsencyklopædi. IV. ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free