- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
62

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

§ 24- Om sakens förändring eller utvidgning. (j\

dem med sig till hemul binda, J. B. ii: 3; jfr. R. B. 10: 14,
18, 19. Likaledes skall den, som köpt fast gods, mot hvilket
klandertalan väckes, stämma sin fångesman, hvilken är skyldig
att med honom värja fånget. (Om fånget är köp eller skifte,
gör härvid ingen skillnad). Angår klandret endast gränserna
grannar emellan, bör äfven fångesmannen instämmas af den, mot
hvilken klandertalan är väckt; men fångesmannen är i det fallet
ej skyldig till mera, än att i processen låta köparen få de skäl
och bevis, som i hans värjo finnas, J. B. 11: 1, 4, 5, 7.
Huruvida denunciation, om och när den icke sker genom formlig
stämning — som det alltid står denuncianten fritt att använda
— är lika förbindande som stämning, derom kunna hysas olika
meningar, men vanligen vill man antaga detta.1 Litis
denun-ciatio skiljer sig från adcitatio för öfrigt deri, att genom den
förra kallar svaranden en annan att jemte sig uppträda och
försvara saken mot en klandrare; genom den sednare instämmer
käranden en annan person, för att antingen tillsamman med den
redan instämde eller alternativt præstera hvad som fordras.

d. Om mellankommande part. (Intervenient).

I ett särskildt kapitel, det i8de i R. B., gifvas bestämmelser
om detta ämne. Dessa bestämmelser angå icke blott processen
i första instans, för hvilken vi här hafva att i främsta rummet
redogöra, utan äfven processen i andra instansen. Alla
bestämmelserna hänga dock så nära samman med hvarandra, att vi
vilja i ett sammanhang framställa dem, till och med beträffande
intervention i Högsta Domstolen, hvarom kapitlet intet
inne-häller.

i. En intervenient, vid hvilken Rätt som helst af de tre
instanserna, kan antingen träda upp mot båda de ursprungliga
parterna; eller kan han uppträda mot blott en af dem. Om han
vid zinderrätt uppträder mot båda parterna, men dessa bestrida
hans anspråk, skall han tydligtvis kunna förete skäl för sin talan;
kan han detta, skall Rätten förelägga honom tid att stämma
in saken, å landet till nästa Ting (eller allmän session), och i

’Jfr. Schrevelius, 168. Nehrman, 211, § 14. Om de civilrättsliga
följderna för denuncianten, om han försummar att vederbörligen denunciera, jfr.
Schrevelius, 169.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free