Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 24- Om sakens förändring eller utvidgning.
(j\
staden till viss dag, som Rätten utsätter; men om de alla
åsämjas att låta saken fortgå, är sådant dem tillåtet. Om
intervenienten först i Hofrätt angifver sig, och der vänder sig mot
båda parterna, skall Hofrätten uppskjuta saken och förvisa hans
talan till första domstolen, utan så är, att alla nöjas åt att låta
Hofrätten afdöma saken, och Rätten pröfva?’ att det kan ske,
R. B. 18: 2, 3; K. F. d. 18 April 1849. Hvad beträffar
intervention, sedan saken kommit till Högsta Domstolen, sägs derom
ingenting i lagen; hvilket torde finna sin förklaring uti hvad redan
är anfördt om tillkomsten af denna instans. Men ingenting synes
hindra att äfven der tillämpa hvad som gäller om intervention i
i Hofrätt och att saken derifrån skjutes till första domstolen,
under de vilkor, som äro stadgade för sådan återförvisning från
Hofrätten, jfr. K. Dom. d. 18 Juni 1872.
Om åter intervenienten blott i allmänhet påstår att hans rätt
är berörd af tvisten, men icke från början vänder sig mot
någondera af parterna särskildt, kan han, om han visar skäl, begära
att fä kunskap om det, som redan är taladt eller skrifvet, och
derefter bestämma sig, huruvida han vill vända sig mot bäda
parterna eller göra ett» med någon af dem.
2. Beslutar han sig för det senare, eller har han redan från
början uppträdt endast mot den ene, skall Rätten höra hans
skäl och döma mellan dem alla, R. B. 18: 1. Och samma
gäller, äfven om han först i Hofrätt (eller H. Domstolen) på
sådant sätt uppträder, 1. c. § 3; anf. K. Dom. — Om den
mellan-kommande parten icke visar skäl för sin mellankomst och
fördenskull afvisas, eller om han godkännes, men förutvarande part är
dermed missnöjd, så blir utslaget i båda fallen att betrakta såsom
ett sådant, mot hvilket väl besvär må anföras, men endast
fullföljas i sammanhang med hufvudsaken, såvida den
mellankom-mande parten icke vändt sig mot båda parterna, ty då får målet
icke, utan med allas samtycke, vidare fullföljas vid den Rätten,
utan intervenienten skall förvisas att stämma till vederbörligt
forum; och interventionen vållar då att det först instämda målet
hvilar tills interventionsfrågan blifvit afgjord, på hvars utgång det
sedan vidare beror, hvilken gån g saken har att taga. Så
både synas lagens bud i 18 Kap. R. B. böra förstås och sä hafva
de fattats.1 An vidare kan anmärkas, att en intervenient, som
’ Jfr. Försl. Rg. B. 1849 I’- 29 k., Motiverna, gamla sid 75; nya sid. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
