Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
§ 25- Om Bevis i allmänhet.
Men detta är icke riktigt. Är lagen utfärdad och allmänneligen
publicerad af vederbörlig myndighet, så bör den vara domaren
bekant, vare sig dess innehåll är mer eller mindre allmänt.
Alden icke allmänt publicerad, förändras naturligtvis förhållandet i
mån deraf. Åberopar en part en dom, ett protokoll eller dylikt
officielt document, måste han sjelf framlägga det, äfven om det finnes i
domstolens egna samlingar, till och med från nära liggande tid
förut.1 Landssed, sedvänja, är domaren icke skyldig att känna
till, utan den måste bevisas, om den icke är sä allmän och kand,
att domaren anser sig icke behöfva vidare upplysning derom.
Hvad beträffar utländsk lag, måste domaren taga hänsyn
till sådan, om och när den på grund af tvistens
beskaffenhet är bestämmande för rättsförhållandet parterna emellan.’2
Men då domaren icke är skyldig att känna till sädan lag, måste
den till innehåll och gällande kraft styrkas.’’5 Angående jus
de-tractus vid arfsfrågor, jfr. K. Br. d. 19 Dec. 1757; och K. K.
d. 30 Nov. 1833; enligt hvilka lagar det för sådana frågor till
och med åligger domaren sjelf att söka fä upplysningar om vissa
dithörande omständigheter. Några allmänna föreskrifter för öfrigt
derom, huru dylika lagars giltighet m. m. bör bevisas, finnas icke,
utan far bevisningen för hvarje fall af domaren pröfvas. 1 R.B.24: 3
föreskrifves, att i Rättens dom mä ej utländsk lag åberopas; men
detta bud har icke ansetts och bör icke anses vara hinder för
utländsk lags åberopande i den mening här derom talas; det har
intagits såsom förbud för domare att i stället för eller jemte svensk
lag döma pä utländsk, särdeles romersk lag, såsom här gällande,
hvilket oskick här under en förfluten tid alldeles icke var
främmande för praxis.
Vidare kan anmärkas, att irrelevanta facta och sådana
facta, som alldeles icke höra till saken, böra hvarken få bevisas
eller ens intagas i protokoller eller domslut, R. B. 16: 6; 14: 6;
24: 3. Hvad slutligen angår s. k. notoriska facta, finnes intet
särskildt för Sverige att anmärka; äro de icke sä allmänt kända,
att de utan vidare kunna af domaren tagas för goda, böra de
bevisas, särskildt om det yrkas.
1 Jfr. K. Utsl. 12 Jan. 1866, Naumann, 3: 335—7.
2 Naumann, 8: 495. Prejud. ang. parter, som underkastat sig rysk lag.
3 K. D. d. 28 Dec. 1832, Schmidt, 3: 301 o. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
