Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 2g. Om de särskilda Inhabilitetsgrunderna.
75
4. Den, som blifvit «.biltog lagd» (dömd landsflyktig), är
icke vittnesbär. Efter nya strafflagens trädande i kraft d. 1 Januari
1865, fär detta straff icke ådömas, jfr. anf. K. F. om Str. Ls.
införande; och temligen säkert finnes numera ingen, som är
biltog lagd.
5. I R. B’ 17: 10, in fine, stadgas, att quinnor, hvilka
blifvit straffade för lönskaläge eller enfaldt hor, icke få såsom
vittnen «vräkas, när de derföre pliktat och sedan sitt lefverne
bättrat». En quinna, som blifvit straffad för nämnda handlingar,
är inhabil att vittna till dess hon visat bättring d. v. s. upphört
med sådant lösaktigt lefverne. Med afseende pä den mildare
lagstiftningen angående ogift quinna, som begått lägersmål med
ogift man, se Str. L. 18: 9.
II. Jäf pà grund af ett vittnes särskilda förhållande till
parterna eller saken.
i. Förhållandet till parterna. Enligt R. B. 17: 7.
a. Wederdeloman ocJi uppenbar ovän är inhabil. Med
wederdeloman förstås en hvar, som har rättegång med annan,
hvilken rättegång ännu är oafslutad. Det är tvifvelaktigt, om
icke ett sådant vittne må anses skyldigt att vittna, om
veder-delomannen eftergifver jäfvet, domaren likväl förbehållen rätt att
för hvarje fall pröfva om det ma ske, R B. 17: 14. Hvad
beträffar uppenbar ovänskap, lär detta jäf icke sällan åberopas,
och är af beskaffenhet att endast kunna för hvarje fall af
domaren pröfvas efter omständigheterna. En blott uppgift af
någondera, parten eller vittnet, är otillräckligt bevis derom.1
Härvid bör ytterligare anmärkas, att om wederdeloman söker sak
med den, som är kallad till vittne, eller den, som han vet varda
åberopad mot honom; eller tillfogar den något med ord eller
gerning, i uppsåt att honom dermed jäfaktig göra; är vittnet det
oaktadt vittnesgildt. Och om den, som är i fråga att vittna,
sjelf pä sådant sätt söker att undgå att vittna i saken, gäller
samma lag, R. B. 17: 15.
b. Eget husfolk och enskilda tjenare, då de i tjensten äro,
förklaras inhabila. Temligen olika meningar finnas uttalade,
angående hvilka personer, som böra räknas under lagens bud.
’Jfr. Naumann, anf. st. 13: 337; Schrevelius, Civilproc. 2S5. Lindblad,
anf. st. 121.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
