Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
§ 2g. Om de särskilda Inhabilitetsgrunderna. 74
b. Om de Inhabilitetsgrunder, hvilka närmast röra vittnets vilja att
afgifva trovärdigt vittnesmål. (Sinceriteten).
I. Jäf pà grund af ett vittnes moraliska tillstånd.
Följande lagens ordning i R. B. 17: 7, hafva vi att såsom
dylika inhabilitetsgrunder anföra, förutom hvad redan är sagdt om
ett vittnes religiösa tillstånd:
1. Den, som är dömd för mened, får ej vittna, jfr. Str. L.
13 kap. Enligt sistnämnda lagbud äro de svårare arterna af falsk
ed, utom annat straff, äfven åtföljda af förlust af medborgerligt
förtroende for alltid. Så länge en sädan dom är laga kraft
egande, är fördenskull den dömde icke vittncsbär. Icke heller:
2. Den, som för annat brott blifvit dömd medborgerligt
förtroende förlustig, vare sig för alltid eller viss tid.
3. Men icke blott den, som blifvit dömd medborgerligt
förtroende förlustig, utan äfven den, som är under tilltal för
brott, som kan medföra sådan förlust, är inhabil att vittna under
tiden. Här kan, med afseende på det anförda, anmärkas, att
lagen talar om sädana, som blifvit dömda ärelösa-, sådant straff
får numera icke ådömas, utan skall i stället sättas förlust af
medborgerligt förtroende, och, om ännu finnas s. k. ärelösa, gäller
detsamma för och om dem, som är sagdt om dem, hvilka dömts
förlustiga medborgerligt förtroende, jfr. K. F. d. 16 Febr. 1864
om Straff L.s införande, § 6. Man hade förr goda skäl att
anse lagens mening vara, att den, som en gång blifvit dömd
ärelös, eller förlustig medborgerligt förtroende, aldrig kunde blifva
åter vittnesbär, alldenstund detta factum aldrig kunde upphäfvas.
Numera är uppfattningen en annan; i samma stund en sålunda
dömd person återfår medborgerligt förtroende, vare sig genom
Kgl. Nåd eller derigenom, att den vissa tiden för förlusten utlupit,
måste han anses vittnesbär, ty endast under den tid påföljden
varar, får han anses vanfrejdad och såsom sadan betagen
habiliteten att vittna, jfr. Str. L. 2: 19; K. F. d. 31 Okt. 1873.1
Den, som blifvit tilltalad för brott, som kunnat medföra förlust
af medborgerligt förtroende, och som, i brist pä fullt bevis,
blifvit ställd under framtidens dom, enligt R. B. 17: 32, är under
tiden inhabil att vittna.
’ Jfr. Schmidt, anf. st. 7, 95; Schrevelius, Lärobok i Civilr. I. D. 3die uppl.
utg. af Humbla, s. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
