Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§37- Om collision mellan bevismedel.
95
gälla mera än halft bevis, finnas icke några särskilda föreskrifter
eller lagliga anvisningar för denna s. k. indirecta bevisning, utan
vi få hålla oss till de allmänna rättsgrundsatserna. Man har velat
påstå, att lagen genom sin pluralis (liknelser, bindande
omständigheter) angifvit, att alltid flera än ett indicium erfordras för att
derpå skall fästas afseende.1 Men först och främst måste alltid
ett s. k. indicium necessarium, dä förhällandet mellan factum
probans och factum probandum hvilar på lagen om orsak och
verkan o. s. v., vara fullt bevis; och för resten kan icke på
förhand någon för alla fall bindande regel uppställas.2
§ 37. Om collision mellan de i §§ 27—36 omhandlade
bevismedel.
När käranden å sin sida forebragt sin bevisning för sitt
påstående och svaranden å sin sida äfvenledes framlagt hvad han
velat och kunnat till styrka för sitt frikännande, måste i de
vanligaste fall bada parternas bevismedel, på sitt sätt, stå emot
hvarandra. Och när man talar om motbevis, kan detta fattas dels
såsom svarandens bevis för sitt bestridande, men är då ett
hufvud-bevis, lika mycket som kärandens bevis för käromålet,, dels kan
motbeviset gå ut på att tillintetgöra trovärdigheten eller
beviskraften hos motpartens bevis. I sistnämnda fall antingen står
eller faller motpartens bevis och den collisionen, om så den kan
kallas, är dä lätt att reda. Men om käranden bevisar sitt
påstående och svaranden sitt, dä inträder det fallet, att bevis står
mot bevis, som man uttrycker sig. Vår lag innehåller särdeles
få bud till vägledning för att lösa dylik collision. «Äro ä båda
sidor jemngoda bevis och vittnen, då gällen de, som svaranden
värja; förty att domaren eger hellre fria än fälla», heter det i
R. B. 17: 20; och vidare, att den parten skall ega vitsord, som
bästa vittnen hafver, när vittnen stå mot vittnen, ibm. Detta
är nära nog allt hvad man ur lagens ord kan hemta. För öfrigt
är det lemnadt åt domarens pröfning för hvarje fall, vare sig att de
mot hvarandra stående bevisen äro af samma slag eller af olika
slag, om och när sådan collision, enligt bevismedlens natur, kan
’ Lindblad, anf. st.
- Jfr. Försl. t. Rg. B. 1849. T. i: lo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
