- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
96

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

§ 38- Partfi ed

uppkomma.1 Tyt. ex. partsed bör icke få ställas mot partsed;
eke heller kan collision gerna uppkomma i de fall, då, enligt hvad
vi antydt, lagen exclusivt fordrar visst slag af bevis för att vissa
rättsärenden skola anses afslutade, såsom t. ex. vid köp af fast
gods, o. s. v. En hithörande vigtig fråga är, hvilken inverkan
antalet af vittnen har på vittnesbevisets styrka, när vittnen stå
mot vittnen. Har t. ex. käranden tre vittnen för sig, men
svaranden två för sig, måste naturligtvis de förras bevisande kraft
försvagas. Här förutsättes, att vittnena i afseende på
trovärdighet m. m. äro jemngoda. Att under nämnda fall svaranden icke
kan anses öfverbevisad, säger sig sjelft; men deremot är det icke
lika säkert, att hvarje domare skulle anse resultatet framgå ur en
enkel subtraction, sä att endast ett vittne skulle återstå mot
svaranden. Lagen säger ej något om den saken; men man torde
hafva bästa skäl för den meningen, att det större antalet i
allmänhet gifver större trovärdighet, sä att, om tillräckligt antal
vittnen återstår å kärandens sida, sedan svarandens vittnesantal
frånräknats, kärandens bevis bör få gälla; och omvändt.2 Om
collision mellan handelsböcker är redan taladt, jfr. sidd. 92, 93.

§ 38. Parts ed.3

Detta bevismedel erkännes af lagen endast såsom subsidiärt,
«der sanning ej annars utletas kan,» R. B. 17: 30; och kan
komma att anlitas antingen af den icke bevisskyldige, för att
värja sig mot käromålet, eller af den bevisskyldige för att fylla
bevisningen. Man har att skilja mellan två former, under hvilka
detta bevismedel kommer till användning inom processen: Ed,
som pålägges af domaren och Ed, som frivilligt erbjudes af part.

a. Af domaren pålagd ed.

i. Värjemàlsed.

Denna ed pålägges den icke-bevisskyldige parten, som har
att derigenom värja sig mot vederpartens påstående. Man finner

1 Jfr. Schrevelius, anf. st., sidd. 356—63.

Jfr. Lindblad, anf. st., s. 147.

3 Jfr. härom: Lindblad, anf. st., s. 180 o. f.; Schrevelius, anf. st., s. 334
o. f.; J. Ä’., anf. st., s. 173 o. f.; Afzelius, Om parts ed såsom processuelt
institut, 1879; Naumann, anf. st., 14: s. 329 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free