- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
107

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 40. Om domens innehåll.

IO7

De grundsatser angående rösternas sammanräknande, hvilka
äro af såväl theori som praxis allmänt antagna, äro följande:

1. Den mening, som efter grundernas vederbörliga och
riktiga uppskattning har pluralitet mot sig, får aldrig blifva
gällande, derom är intet tvifvel.

2. Om olika meningar yppa sig såväl om factum, som om
den juridiska sidan af saken, måste rösterna först sammanräknas
med afseende på det förra, äfven om bada frågorna blifvit på
samma gång genom en omröstning afgjorda.

3. Det större värdet inbegriper i sig äfven det mindre.

§ 40. Om domens innehall.1

I lagen, R. B. 24: 3, framställes det hufvudsakliga af hvad
en dom bör innehålla. Deri skall upptagas:

1. Sjelfva saken och målet, deri tvisten består, med dess
nödiga omständigheter; hvilket allt skall tydligt utsättas;

2. De hufvudskål och bevis, som parterna anfört, och i
hvilken mån de anförda facta pröfvas bevisade eller icke; och
slutligen

3. Det resultat, till hvilket domaren, efter pröfning af allt
detta, kommit och den lag, på hvilken han grundar sin slutsats.
Dock är det 1 Expeditionsförordningen d. 30 Nov. 1855 § 8
föreskrifvet, att vid underrätterna får domaren icke göra någon
särskild recapitulation af hvad i målet förekommit (s. k. Rubrik),
utan låta domen komma som slutet pä protokollet. Hvarigenom
domen oftast icke innehåller mera än de allra hufvudsakligaste
skälen för den samma, och stundom endast en hänvisning «till
hvad i saken (enl. protokollet) förekommit.» Domaren fär ej gå
något mål förbi, som käranden, efter stämningen i saken,
föreställt, eller svaranden i en eller annan måtto der emot invändt,
utan gifva utslag deröfver. Att domaren skall fästa sin dom pä
skäl och lag, och ej på godtycke, inskärpes särskildt. Vidare
förbjudes domaren att införa något, som ej till saken rätteligen
hör, eller som kan gifva anledning till ny rättegång med den,
som i samma sak ej stämd eller hörd är. Domen kommer
fördenskull att innehålla slutsatser, för hvilka en rättssats bildar

1 Se Schrevelius, anf. st. s. ioi och de af honom der anförda författare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free