- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
278

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

§ 89. Processen vid underrätt. 2/9

vändningar i rättegången har man dock att märka en afvikelse
från reglerna inom civilprocessen. Detta gäller med afseende
på invändning mot domstols behörighet och flera parters hörande.

Enligt Kongl. Förkl. den 23 Mars 1807 p. 35, får utslag
öfver dessa invändningar icke i brottmål, såsom i civila saker,
genom särskilda besvär dragas under högre rätts pröfning, innan
målet blifvit slutligen afgjordt. Först derefter skola frågor om
de under rättegången väckta invändningarne utföras och pröfvas
i sammanhang med hufvudsaken. Härvid bör man dock erinra
sig, att enligt Kongl. Förkl. den 3 Sept. 1812, vederbörande
öfverdomstol är, om någon domstol förklarat sig obehörig att
upptaga ett brottmål, oförhindrad att till pröfning upptaga och
afgöra de besvär, som i laga ordning blifvit anförde öfver
underdomstolens så beskaffade beslut.

I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att enligt Kongl.
Förordn, ang. Str. Ls. inför. m. m. den 16 Febr. 1864, 19 §
19 mom. klagan öfver rättens beslut om häktning eller om
häktad persons qvarhållande i häkte får af den häktade föras genom
särskilda besvär, samt att sådan klagan icke är inskränkt till viss
tid. Och beträffande besvär öfver uppskofsbeslut gäller i
brottmål detsamma som i civila saker.

Angående bevisskyldigheten innehåller R. B. 17: 33 regeln:
«det åligger käranden sitt käromål lagligen bevisa, eller vare
svaranden fri. Vänder svaranden någon omständighet fore att
sig dermed värja, bör ock han med bevis den styrkav. Denna
regel gäller äfven inom straffprocessen. Men här betyder den,
i korthet sagdt, att den, som anstält åtalet, är skyldig att
framlägga bevis om den åtalade handlingen och de med den
förenade omständigheterna, som han vill hafva tagna i betraktande
vid straffets bestämmande. Kan å andra sidan den tilltalade
före-bära någon omständighet, som han anser böra betraktas såsom
laglig grund till straffrihet, straffnedsättning eller mildring i
straffet, så måste han vara betänkt pä att derom förebringa nödig
bevisning.

I fall det under en ransakning visar sig, att parterna sjelfva
kunna till vara taga sin rätt, så kan domaren inskränka sig till
en sådan ledning af rättegångsförhandlingen, som i allmänhet
tillkommer honom inom civilprocessen. Men då parterna, och
isynnerhet den tilltalade, ej alltid förstå att sköta sin sak, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free