Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 89. Processen vid underrätt.
2/9
sakkunnige biträden i rättegängen icke alltid kunna erhållas, då
de fä begagnas, har lagstiftaren tillagt domaren en större makt
i straffprocessen än i civilprocessen. Detta visar sig särdeles i fråga
om beviset. Finner domaren att för sakens tillbörliga utredning
vissa bevismedel behöfva användas, så eger han rätt att,
oberoende af parternas framställningar, derom gifva föreskrifter.
Sålunda kan han förordna, att syn skall hållas, sakkunnige höras
eller dokumenter granskas. Att domaren i hvarje fall bör söka
upplysning angående den tilltalades lefnadsomständigheter, de
bevekelsegrunder, som föranledt gerningen, hans förhållande nyss
fore och efter brottets föröfvande och sålunda göra ransakningen
fullständig, derom innehåller Kongl. Br. den 13 Okt. 1820 en
uttrycklig erinran. Och domaren kommer sålunda att söka en
lika sorgfällig utredning af de förhållanden, som kunna lända
den anklagade till fördel, som af dem, hvilka tjena till att
ådagalägga dennes brottslighet.
d. Utslag.
Hvad först beträffar lagens föreskrifter angående
omröstning till dom, så äro de ej för häradsrätt alldeles desamma som
för andra domstolar.
Då häradsrätten skall fatta beslut, är det i brottmål liksom
i civila saker häradshöfdingens skyldighet att för nämnden i
korthet framställa hvad i saken förekommit samt uppgifva de
lagrum, han anser böra användas pä det föreliggande fallet.
Skulle, sedan öfverläggningen är slutad, olika meningar yppa
sig, sä blir nämndens mening rättens beslut, derest alla i
nämnden äro derom ense. Men i motsatt fall blir det häradshöfdingens
mening, som kommer att gälla såsom rättens beslut, R. B. 23: 2.
Om vid andra underdomstolar öfverläggningen om saken
förer till olika meningar, så gäller flertalets mening såsom
rättens beslut. Skulle det inträffa, att meningarne gå i tvänne
riktningar och på hvardera sidan finnas lika många röster, sä
blir deras mening gällande, som frikänna den tilltalade, eller rösta
för lindrigare straff än domstolens öfrige ledamöter. Framställas
flera skiljaktiga meningar, då gälla deras röster, som kunna
närmast till hvarandra jemkas och gå ut på det, som lindrigast är,
R. B. 23: 5,6; Kongl. Förkl. den 7 Januari 1830; Kongl.
Förordn. om krigsdomst. m. m. den 11 Juni 1868 § 18.
Sjelfva sättet för omröstningen är detsamma i brottmål som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
